Filosofiska bref om själens tillstånd efter kroppens död

kant sympatetisk kraft kan finnas, som kan återförena de själar med hvarandra, hvilka här hafva stått i en nära harmoni sins emellan och i denna harmoni hafva njutit så många rena, oskyldiga och himmelska nöjen; vi vete ej, om icke de ifrån kroppen upplöste själarne törhända ännu vistas ibland sina efterlemnade vänner, beledsaga dem såsom deras skyddsenglar här nere, äro närvarande vid deras sotsäng och genast upptaga själen, då hon skiljes från kroppen, i deras samfund. De kunna således, efter denna gissning, både igenkänna sina vänner och åter råka dem. Och om själarna hafva sina organiska kroppar, hvilken mening jag i ett af mina förra bref har anfört såsom ganska trolig, hvem vet, huru de då kunna verka genom dessa kroppar, hvem vet, om de icke medelst dessa kunna verka på hvarandra och gifva sig tillkänna för hvarandra. Men, min vän, vi behöfve ej sådana gissningar till vårt lugn; blott det är högst troligt, att vänners själar återförenas och är det Skaparens, vilja, att de skola återförenas, så är det också möjligt, att de kunna gifva sig tillkänna för hvarandra och glädja sig åt hvarandra; att veta sättet, huru sådant är möjligt, kan för oss vara likgiltigt. Vi kunne sysselsätta oss med nio och nittio gissningar, hvilka allesammans synas oss rimliga, och den hundrade, som vi icke råke uppå, är törhända den rätta. Det kan göra tillfyllest för oss, att tanken om återföreningen med våra efterlemnade vänner är högst sannolik; fägnesamt är detta hopp för mig, när mina vänner lemna mig.