Filosofiska bref om själens tillstånd efter kroppens död

skulle, om den kunde göra sig begrepp om det immateriella, ofelbart mera finnas i verkningen än i orsaken. Du må ej fråga mig, min vän, hvad monade och tänkande monade är, ty jag kan på en sådan fråga ej gifva dig annat än det öppenhjertiga svar, att jag ej vet. det. Vi äre endast vane att umgås med det materiella, och då vi så litet begripe det, huru skulle vi då begripa det immateriella? Vi böre åtnöjas dermed, att vi kunne begripa, att det väsende, som tänker inom oss, icke kan vara kropp, icke organisation, icke materia; att det således måste vara väsendtligen skiljaktigt ifrån kroppen och ifrån hjernan, genom hvilken det förrättar sina verkningar. Att begripa, huruledes det är immateriell, huruledes det verkar och tänker, det behöfve vi icke.

Jag är öfvertygad, att du, min vän, såsom en länkande man, icke finner något ovanligt uti det mörker, som här möter dig. Du har visst tänkt så länge, att du vet huru litet det är, som du vet. Ingen annan än den, som aldrig har tänkt, tror, att han vet allt och kan förklara allt. De undersökningar, som du har anställt i den materiella naturen, hafva längesedan öfvertygat dig, huru litet vi kunne vänta af våra forskningar i den immateriella. Allt hvad vi här förmå uträtta, är, att vi af verkningen kunne sluta till orsaken. Af verkningen kunne vi med säkerhet sluta, hvad själen iake är. Vi kunne begripa, att de och de verkningarna ej kunna härflyta af de och de orsakerna. Mera kunne' vi ej begripa; det immateriella, dess