Teknisk tidskrift 1921

122

TEKNISK TIDSKRIFT

18 MARS 1921

Hur ställer sig då saken för Sveriges vidkommande? Tekniskt sett torde vi i detta fall stå bättre än något annat land på grund av vår stora sulfitspritfabrikation, som ytterligare kan utvecklas.

Som bekant hava emellertid våra nykterhetsivrare förbjudit användandet av motorsprit. I lagstiftningsväg torde vi därför vara bland de sämst lottade, varför det synes som om först verklig nöd skulle kunna framtvinga rimliga lagar på detta område.

Hur långt räcker då sulfitspriten för ovannämnda ändamål? Om vi antaga att behovet av motorsprit i medeltal är 125 °c av bensinbehovet samt att spriten tillsättes med 20 % bensol, skulle således för 1920 behövts ungefär samma mängd sprit som bensin eller 44 000 000 kg. Vid de fabriker som nu finnas färdigbyggda kunna vid full tillverkning produceras 20 å 22 mill. lit. Skulle alla fabriker med över 6 000 ton tillverkning utbygga spritfabriker, skulle tillverkningen bliva 40 mill. lit. — detta under förutsättning att inga särskilda anordningar göras för bättre tillvaratagande av lutar. Denna senare fråga blir naturligtvis av ännu större betydelse, i samma mån som lutar även få annan användning. Om rationell tvättning infördes, torde lutmängden och därmed även spritmängden kunna uppdrivas med 30 — 50 %.

Sulfitspriten bör sålunda kunna fylla det huvudsakliga behovet av motorbränsle, även om en del användes som näringssprit och för tillverkning av eter, ättika m. m.

Andra motorbränslen, som kunna framställas inom landet, äro:

1) skifferolja , vartill så godt som obegränsad mängd råvara finnes. Att destillera skiffern enbart för oljans skull torde väl knappast bliva lönande, men om allt värmevärdet i skiffern tillvaratages för bränning av tegel, kalksten eller för framställning av kraftgas; samt kali, ammoniak och svavel samtidigt kunna utvinnas, är det ju möjligt, att här igenom en del av vårt behov härutinnan kunde fyllas;

2) inolorolja enligt Rinmansförfarandet för återvinning av sodan vid sulfat- (natron-) cellulosafabrikerna. Denna metod går ut på att efter lutens indunstning och tillsättning av alkali och kalk torrdestillera densamma med vattenånga, varvid vinnas metylalkohol, aceton, ketoner samt lätta och tunga oljor. Om alla sulfatfabriker införde denna metod, skulle cirka 15 mill. kg metylalkohol och aceton, ro mill. kg lättolja samt 10 mill. kg tyngre oljor kunna erhållas. Att antaga är ju, att metylalkoholen och acetonen alltid komma att hava högre värde än bensin. Skulle detta dock ej bliva förhållandet, skulle här kunna fås 25 mill. kg motorolja. Nämnda metod är även användbar för halm och allt slags träavfall, som då helt sönderkokas, varigenom cirka 50 % större utbyte erhålles per kg halm eller ved.

Ett annat skäl, varför det ur motorsynpunkt vore mycket värdefullt att få denna industri igång, är, att av metylalkoholen lätt kan framställas ett värdefullt denatureringsmedel. Likaså erhållas stora mängder etyl-metyl-keton, som är lättlöslig i vatten och sprit och kokar vid 78,6° C. eller nära samma temp. som spriten, vilken kokar vid 78,3° C.

Uteslutet är ej heller, att Rinmansmetoden på lämpligt sätt kan överföras på sulfitluten.

Som bekant är produktionsmöjligheten cirka 1 mill. ton sulfit och 200 000 ton sulfat, varför cellulosaindustrien för lång tid borde kunna förse landet med flytande bränsle.

En stor del av erhållna produkter hava emellertid för1 närvarande och torde för framtiden i ännu högre grad få ett högre värde än de som motorbränsle böra betinga. Så användes t. e. sulfitspriten för näringsändamål, metylalkohol, aceton och ketoner för kemisk industri. Sådana källor som skiffern få därför på intet sätt försummas. Vilket även regeringen insett, då den hos riksdagen begärt 100 000 kr. för en försöksanstalt.

Man skulle ju även kunna tänka sig, att man till en början så att säga »drygade ut» bensinen med alkohol — för så vidt inte nykterhetsivrarna motsätta sig försäljning av bensin, som hölle t. e. 1/3 alkohol — . För sådant ändamål måste emellertid absolut alkohol användas, som 1 i motsats till 95 % -ig blandar sig i vilka förhållanden som helst med bensin. Absolut alkohols höga bränslevärde (6 476) 10 % utöver 95 % -ig (5 940 cal.) skulle säkert

betala kostnaden för framställningen, om det kan tillgodogöras lika bra.

Glädjande nog tyckes krigsmaterialkommissionen hava ögonen öppna för betydelsen av att vi i händelse av krig hava ett inhemskt bränsle tillgängligt. En direkt konsekvens härav borde emellertid vara, att allt flytande bränsle, som av försvaret användes i fredstid vore av inhemsk tillverkning, så att lämpliga motorer och nödig vana och kännedom finnas i händelse av krig.

Som saken sålunda med avseende å lagstiftning och behov nu ligger, bör det för sulfitspritfabrikanterna vara av största intresse, att tillverkningen även av andra motorbränslen komme i gång, så att spriten kan blandas upp och lämpligt denatureras och ur nykterhetssynpunkt bliva mera ofarlig!

Jag skulle därför vilja uppmana dessa fabrikanter att stödja dylika företag.

En för landet så viktig industri som sulfitspritindustrien har naturligtvis av Staten på allt sätt omhuldats? Jag ber att för belysande av denna sak få meddela en historik häröver ur A. -b. Ethyls festskrift (sid. 54, 62, 63, 64).

»För att få en klar bild över de svårigheter, som sulfitspritindustrien under sin utveckling har haft och har att kämpa emot samt även över ljuspunkterna, omnämnas de här i korthet och i kronologisk följd.

Redan när sulfitspritindustrien låg i sin linda, sökte Reymersholmsbolaget, som genom lagbestämmelser skyddades av statsmakterna, hindra den nya tillverkningen. Detta lyckades ock till en viss grad genom att sulfitspritindustrien tvangs att till lagt pris sälja all sin sprit till trusten, vilket var huvudorsaken till att den stannade i sin utveckling.

Strävandena från A. -b. Ethyls sida att väcka intresset för sulfitspritindustrien och att få de för densamma hämmande svårigheterna undanröjda, hade, som förut nämnts, påföljden att vid 19 r 4 års riksdag tvenne motioner i sulfitspritfrågan väcktes med därpa följande utredning av Kommerskollegium beträffande de åtgärder, som från det allmännas sida kunde vidtagas för främjande av sulfitsprittillverkningen, och framkom kollegium i sin i april 1915 slutförda utredning med förslag till undanröjande av de svårigheter, som den hittills haft att kämpa emot. Denna utredning följdes som bekant av ett betänkande av Nykterhetskommittén, i vilket föreslogs att till förebyggande av att denaturerad sprit användes som berusningsmedel all handel med sprit för tekniskt behov, s. k. skattefri sprit, skulle monopoliseras av staten. Den 5 mars 1917 avgav Kontrollstyrelsen ett yttrande angående Kommerskollegiets ovannämnda utredning ävensom över Nykterhetskommitténs förslag, och an slöt sig Kontrollstyrelsen till dennas uppslag.

Intresset för sulfitspriten minskades nu åter på grund av det ovissa läge, som blev en följd av Nykterhetskommitténs och Kontrollstyrelsens ställningstagande, dådet var ovisst, vilket förslag regeringen skulle förorda, och då möjligheten av ett