Teknisk tidskrift 1921

VECKOUPPLAGAN, HAFT. 11

123

i -

■

18 MARS 1921

blivande statsmonopol ej stimulerade industrimännen att nedlägga stora kapital i sulfitspritanläggniugar.

Då vid denna tid bristen å importerat motorbränsle böljade bliva stor, blev frågan angående sulfitspritens denaturering till motorbränsle mer och mer aktuell. Genom Nykterhetskommitténs ingripande hade nämligen hittills omöjliggjorts att sulfitspriten finge denatureras med för motordrift lämpligt denatureringsmedel (bensol eller bensin.) I ett ytterligare utlåtande av Kommerskollegium den 27 aug. 1917 hade kollegiet även upptagit denna fråga samt föreslog ändring av dittills gällande denatureringsförorduingar. Den av chefen för finansdepartementet därpå gjorda hemställan härom bifölls av Kungl. Maj:t samt utfärdades författningar i ämnet av den 25 sept. 1917, vilka trädde i kraft den 1 nov. samma år. Härigenom fick sulfitsprit för motorändamål denatureras enbart med 5 % bensin eller bensol per lit. av normalstyrka.

Som under hösten 1917 fyra sulfitfabriker voro i drift, icke mindre än 7 fabriker under byggnad och flera planerade, och då statsbeslag å sulfitsprit skedde den 13 juli 1917, inleddes mellan sulfitspritintressenterna underhandlingar om sammanslutning för att göra monopolsinstitutioner med mer eller min. dre statlig karaktär överflödiga. Glädjande nog resulterade dessa förhandlingar i bildandet av Försäljningsaktiebolaget Sulfitsprit — febr. 1918 — med uppgift att förmedla försäljningen och distributionen av sulfitsprit från samtliga sulfitspritfabriker, och ingingo i detta bolag även de sulfitfabriker, som ämnade att bygga spritfabriker. För övrigt skulle detta bolag hava till syfte att öka sammanhållningen, skapa ett förtroendefullt förhållande mellan fabrikanterna och vara representant för denna industri utåt. _

Bolaget övertog redan i början av år 1918 försäljningen av sprit från de då igångvarande fabrikerna vid Skutskär, Kvarnsveden, Bergvik och Göta, ävensom, alltefter som nya fabriker kommo i gång, deras tillverkningar. Expedieringen skedde, sedan Industrikommissionen godkänt inkomna rekvisitioner.»

»Emellertid undanröjdes lyckligtvis för denna gång en statsmonopolisering av sulfitsprithandeln, och vann i stället ett i bevillningsutskottet framkommet förslag, att överlåta gross. handeln med sulfitsprit på ett eller flera för detta ändamål av regeringen oktrojerade försäljningsbolag, anslutning av riksdagen och regeringen.»

»Vid regeringens avgörande av denna fråga i dec. 1918 tilldelades beklagligt nog A. -b Vin- och spritcentralen ovanberörda rättighet. Detta betydde ingenting annat än att den statsmonopolisering av handeln med skattefri sprit, som lyckligen avstyrdes föregående vår, nu, med kringgående av riksdagens fattade beslut, i maskerad form genomfördes på bakvägar. Ty nämnda allenastående företag intager genom sitt samarbete med statsmakterna en ställning, som endast formellt skiljer detsamma från statsmonopol.»

»Den 1 febr. 1919 trädde nya av Kontrollstyrelsen utfärdade bestämmelser för handeln med skattefri sprit i kraft, efter vilka som bekant inköp av såväl »hushållssprit» som »industrisprit» och »motorsprit» måste föregås av skriftliga ansökningar, varigenom de blevo mycket besvärliga för allmänheten. I aug. 1919 utfärdade Kontrollstyrelsen, på grund av att missbruken av motorsprit sades hava tilltagit, ytterligare inskränkande bestämmelser vid försäljningen därav, så att densamma endast skulle få ske genom A.-b, Skattefri sprit, således ej längre genom de av Kontrollstyrelsen antagna detaljhandlarna — och skulle bolaget för varje försäljning inhämta bemyndigande från Kontrollstyrelsen, dock borde denna medgiva inköp av motorsprit endast då särskilda anledningar förelågo samt sökanden uppenbarligen icke var betjänad av annat flytande bränsle.

Så långt hade således nykterhetspolitiken drivit saken. För att en del mindervärdiga individer brukat motorsprit till berusning, tillgripas till förebyggande härav så skärpta bestämmelser, att all försäljning av motorsprit inskränkes, ja praktiskt taget hindras.

På grund av dessa hämmande förordningar samt till följd av ökad bensintillgång med fredsslutet blevo avsättningsmöjligheterna för teknisk sprit under år 1919 så försämrade, att driften vid de så godt som på uppmaning av statsmakterna anlagda sulfitspritfabrikerna helt eller delvis måste inställas. Hela avsättningen av sulfitsprit inom landet under år 1919 var sålunda endast omkring 2,6 mill. liter 95-% -ig vara, medan

samma år kunnat tillverkas omkring 12 mill. liter av samma styrka, om alla färdiga sulfitfabriker varit i full drift.»

Ett av statens organ, Kommerskollegium, har sålunda . liksom krigsmaterialkommissionen insett sulfitspritens möjligheter, men vad sägs om regeringens monopolbildning i strid mot riksdagens beslut? När det är fråga om sprit i någon form, synes allt vara tillåtet — är det då underligt, om allmänheten får samma uppfattning?

Vad är sålunda att göra för att få i gång användningen av inhemskt motorbränsle, i första hand då redan nu befintlig sulfitsprit dvs. cirka 20 mill. liter per arr

1) Förbudet att använda motorsprit upphäves.

2) Det visserligen lagliga men ej av riksdagen pabjudna monopolet å sprit bör snarast avskaffas, då det fördyrar och försvårar användningen.

3) Statens verk och inrättningar böra åläggas att använda sprit samt vid nyanskaffning förse sina fordon med motorer, avsedda för sprit. Speciellt krigsmakten bör även i fredstid vänja sig vid detta bränsle samt inrätta sig därför, flygvapnet icke undantaget, då spritens mindre eldfarlighet (även vid överhettning av motorn) bör göra den synnerligen lämplig på detta område.

4) Andra industrier som kunna tillverka ämnen lämpliga att blandas med sprit till »svenskt motorbränsle» böra hjälpas att komma i gång och ej hindras genom penningåtstramning. Hjälpen kunde ju ske genom köp av vissa års tillverkning samt underlättande av krediten för dem, som vilja göra de första anläggningarna.

Diskussion.

Ing. Otto Cyrén anförde följande, som in extenso här återgives :

Francis Delaisi säger i sin intressanta studie »Le Pétrole» i serien »La politique de la production» följande:

»En ingenjör tar masuten, en förut föga använd avfallsprodukt efter petroleum och blåser in den i fint fördelat tillstånd såsom bränsle under ett stort fartygs pannor — detta enkla faktum förändrar samhällenas struktur och rubbar kejsarrikenas jämvikt.»

»Men antag», fortsätter han, »att ett stort land förser sig själv med 8/10 av det nya bränslet. De andra nationernas fartyg skola då snart ej kunna trafikera haven utan att fylla sina förråd ur förstnämnda lands oljedepåer och detta blir herre över Oceanhandeln.

Kring hamnarna uppstå nya industrier, med industrien följer handeln, med industrien och handeln bankerna och med herraväldet över handeln följer herraväldet över penningmarknaden. Ha vi icke under i8:e seklet sett detta förflyttas från Amsterdam till London tack vare den engelska handelsmannens utveckling? vSkall detta välde icke snart förläggas till New York? Se där det kommande stora finansproblemet !

Den som har de största oljefälten kan bygga den mäktigaste krigsflottan, med den största aktionsradien, med de tyngsta kanonerna. Oljefrågan innefattar alltså även ett militärt problem av vital betydelse.

Nationer utan egna oljetillgångar måste söka skaffa sig depåer överallt, oljekoncessioner bli en viktig bytesvara mellan stora och små nationer, tillgångarna i Mesopotamien, Persien, Rumänien, Madagaskar behandlades i Spa och San Remo; se där oljans roll i det diplomatiska spelet och de internationella konflikterna.

När en nation blir den största på handelns, finansens och beväpningens områden, hur skola då de andra reagera däremot ?»

Delaisi är vidare ganska förtvivlad över de franska deputeradenas, speciellt demokraternas och socialisternas oförståelse för de stora ekonomiska frågorna, som gjort att Frankrike kunnat bliva lurad på sina oljefyndigheter. Han säger: »Ingen klass kan reda sig ensam. Arbetare liksom bönder kunna ingenting uträtta utan intelligensen, ingenjörerna, kapitalet, transportväsendet, börsen, köpmännen och ordnade samhällsförhållanden.» Detta ha Frankrikes socialister svårt att förstå,