Teknisk tidskrift 1921

126

TEKNISK TIDSKRIFT

18 MARS 1921

måste väsentligt höja priset på denna vara, vilket menligt återverkade på utvecklingen av motorspritindustrien. Emellertid ha spritmotorer i Tyskland varit i gång i åratal och visat fullt tillfredsställande hållbarhet. Även i vårt land har rätt långvarig användning av spritmotorer förekommit, speciellt under kristiden. Talaren fick under denua tid i uppdrag av Kommerskollegium att undersöka, i vad mån motorspriten skadade motorerna. Den utredning, som då gjordes, gav till resultat, att en hel del motorer verkligen tagit skada, en annan del icke, men det visade sig alldeles påtagligt att detta så godt som undantagslöst berott på felaktiga anordningar. Av de ungefär 6oo motorer som undersökningen omfattade var det endast mellan 6o och ioo, som blivit fullt riktigt anordnade för drift med sprit och dessa hade icke tagit skada. Alla de övriga hade icke blivit riktigt anordnade, trots den myckna undervisning härom, som lämnades. Talaren hade kommit till den uppfattningen, att sprit är ett utmärkt motorbränsle. Den enda olägenheten härvid är, att spritmotorer icke kunna sättas i gång med samma lätthet som oljemotorer. Men kan man få en första tändniug genom tillsats av bensol eller bensin, så kan även denna svårighet lätt övervinnas. Man kan även med fördel använda en sådan igångsättningsanordning som Aga utexperimenterat, medelst vilken acetylengas insläppes i förgasaren. Det är en billig anordning, och kostnaden för acetylen är obetydlig. Den olägenhet, som spriten medför beträffande igångsättandet, behöver sålunda icke bliva av betydelse.

Professor Bror Holmberg framhöll betydelsen av spritdenatureringsproblemets lösning och ifrågasatte användning av organiska sulfider från svartlut för denaturering, för det fall att motorerna ej togo skada av svavelhalten. En annan tänkbar lösning vore att överföra spriten till eter, vilket med numera till buds stående metoder torde kunna verkställas utan oöverstigliga kostnader. Etern kan ju visserligen även användas som berusningsmedel, men någon större risk för att det skulle bliva mera allmänt som sådant förelåg säkerligen ej, då man ofelbart insomnar efter förtärandet av en rätt ringa kvantitet och således får föga »glädje av ruset.» Talaren önskade upplysning om eterns lämplighet som motorbränsle ur driftsynpunkt.

Professor E. Hubendick hade anledning att tro att användningen av sulfider för denaturering icke skulle skada motorerna, ehuru det vore mycket vanskligt att yttra sig om svavelföreningar i sådana fall, varför talaren ej ville bestämt uttala sig i denna fråga. Man hade ju speciell erfarenhet från bränsleoljorna, som kunna innehålla svavel till 3 % och som icke göra någon skada. Ibland kunna dock små kvantiteter förorsaka obehag, vilket beror på, huru svavlet är bundet i oljan. Har det väl förbränts i cylindern, så får man svavelsyrlighet, och det gör icke någon skada i motorcylindern. Det kan på sin höjd medföra, att avloppsröret blir något skadat, men om avloppsröret får diverse hål är utan betydelse.

Om eterns lämplighet som bränsle saknade talaren kännedom. Det vore väl antagligt, att eter i viss mån är olämpligare än sprit på grund av dess större flyktighet. Användningen av eter vore nog ej heller alldeles ofarlig, då den som handskas med motorbränsle ofta spiller ut ganska mycket. Man häller uti vid påfyllning genom tratt, etern fördunstar lätt och det kunde tänkas, att den som verkställde påfyllningen kunde därvid bliva allvarligt bedövad.

Professor C. F. Kullgren ansåg sig böra uttala sig i denatureringsfrågan, då han såsom medlem av en sakkunnighetsnämnd inom Kontrollstyrelsen deltager i behandlingen av hithörande spörsmål. Då frågan om möjligheten att använda svavelföreningar från sulfitcellulosaindustrien, merkaptaner eller sulfider, berörts, ville talaren nämna, att man kommit till det resultatet, att detta är praktiskt omöjligt, därför att det icke går att föreslå ett denatureringsmedel, som har en så genomträngande och obehaglig lukt. Användning av ett sådant ämne skulle medföra, att »hela staden» komme att lukta illa. Talaren trodde ej att man borde söka denatureringsmedlen bland substanser, som ha en dålig lukt, utan torde man i stället för detta ändamål få tillgripa ämnen, som ha en starkt fysiologisk eller toxisk verkan. Vad denatureringsspörsmålet i övrigt beträffar, så ville talaren nämna, att för denna frågas lösning pågår nu inom Kontrollstyrelsen och på andra håll ett

allvarligt arbete men utsikterna till en fullt tillfredsställande lösning av frågan måste anses små. Ett bra denatureringsmedel skall göra spriten onjutbar och vara svårt att frånskilja, men får å andra sidan icke försämra spriten för motorändamål och ej nämnvärdt fördyra densamma. Dessa fordringar äro sådana, att talaren ej ansåg sannolikt, att man skall lyckas få ett fullt lämpligt denatureringsmedel. I stället vore troligt, att statsmakterna, när spriten blir ekonomiskt konkurrenskraftig som motorbränsle, finge handla efter nya principer. Enligt talarens uppfattning måste då motorspriten göras lätttillgänglig och vore antagligen enda utvägen, att stadga så stränga straff som möjligt för illojal användning av denna sprit.

Professor E. Hubendick hade fattat professor Holmbergs förslag så, att man skulle förvandla spriten i sin helhet till eter. Vore åter fråga om etern som denatureringsmedel, så bleve användningen givetvis mindre riskabel.

Professor Kullgrens uttalande om behovet av stränga straffbestämmelser för missbruk av sprit hade mycket gladt talaren. Individer, som söka skada samhället brukar man j n skydda samhället mot genom att på ett eller annat sätt göra dem oskadliga. Om någon stjäl silver, guld och diamanter, så förbjuder man icke handeln med dessa varor, utan man burar in tjuven, så att han icke blir i tillfälle att stjäla, och låter den lojala handeln fortgå. Men när det gäller spriten är det icke på samma sätt. Då förbjuder man den lojala användningen av sprit samt den lojala handeln med sprit och tvingar de lojala fabrikanterna att nedlägga sin fabrikation. Detta är ett fruktansvärdt missförhållande. (Starkt bifall).

Professor Kullgren syntes anse, att det tjänade till intet att nu införa straffskärpning, så länge spriten är dyr. Talaren ansåg däremot alla skäl tala för att medan tid är ordna denna fråga. Det funnes härvid så många möjligheter och så många, som skulle kunna föra fram denna fråga till behandling, att det förvånade talaren, att så icke skett. Talaren hoppades, att man inom Kontrollstyrelsen, som ju bär ansvaret för att spriten icke missbrukas, skulle taga fasta på denna tanke. Kontrollstyrelsen kan givetvis icke införa några sådana straff, men den har möjlighet och rättighet för att icke säga skyldighet att taga initiativ i denna fråga. Ingen vore närmare därtill, och talaren var övertygad om att det fanns framkomliga vägar för frågans lösning.

Professor Bror Holmberg bekräftade, att hans förslag avsåg användning av ren eter i stället för sprit. Eter som denatureringsmedel vore säkerligen ej läfnpligt, då det som sagt vore allt för lätt att exempelvis genom utspädning frånskilja och dessutom degenererade individer säkert gärna förtärde med ej alltför mycket eter försatt sprit.

Att eterns lättflyktighet skulle medföra alltför stora praktiska svårigheter torde ej behöva befaras, då man ju faktiskt kört automobiler med acetylen, som i gasform medfördes. Rengöring av motorerna behöver ju ej företagas med eter, därför att detta ämne användts som bränsle, utan kan otvivelaktigt ske med tillhjälp av bensin eller bensol. Frågan blir till en början endast, vilken verkningsgrad, som kan uppnås med eter, och är denna god, torde förslaget ej vara alldeles dödfödt.

Direktör Robert Dahlander bad att av närvarande represeutanter för spritindustrien få upplysning, huruvida sulfitspriten kunde förväntas komma att i pris konkurrera med bensinen. Om så ej vore fallet, kunde ju motorspritfrågan ej anses verkligt aktuell. I avseende på de härvarande förhållandena hade väl den omständigheten, att statsmakterna och andra lagt en död hand på spritindustrien medfört, att denna icke kunnat utveckla sig fritt och därför icke ännu kunnat vinna erforderlig konkurrenskraft.

Professor C. F. Kullgren var oviss, huruvida icke eterns låga kokpunkt skulle omöjliggöra dess användning som motorbränsle. Vid en sommartemperatur av bortåt 30 grader, vore det säkert föga trevligt att handskas med en sådan vara, bortsett från obehaget av eterångorna, som är ganska stort. Uppslaget vore dock värdt en närmare prövning.

Med anledning av direktör Dahlanders fråga om prisförhållandena förklarade sig talaren ej anse motorspritfrågan så aktuell, emedan prisläget är sådant, att även om spriten vore fullt fri, skulle icke för närvarande någon nämnvärd kvan-