Sida 103
9. kap. I hvilket Albatros tillryggalägger nära tiotusen kilometer, hvilka sluta med ett lyckligt språng.
Den sträcka af tvåtusen kilometer, som utgör Behrings sund från de första Aleutiska öarna ända till Kamschatkas yttersta udde, tillryggalades under de följande tjugufyra timmarna. Onkel Prudent och Phil Evans funno icke något gynsamt tillfälle att sätta sitt tillämnade rymningsförsök i verket. Hvarken på Asiens öde stränder, ej heller på Ochotska hafvets farvatten kunde en flykt ega rum med någon utsigt till framgång. Albatros styrde tydligen kosan mot Japan och Kina. Väl anlända dit voro de båda olyckskamraterna fast beslutna att fly, om luftskeppet skulle göra halt på någon punkt af dessa områden, ehuru det kanske kunde vara mindre väl betänkt att gifva sig i japanesernas eller kinesernas våld.
Men skulle då luftskeppet stanna? Det var icke samma förhållande med detta som med en fogel, som slutligen blir trött af en allt för lång flygt, eller som med en ballong, hvilken af brist på gas är tvungen att stiga ned. Albatros hade proviant för flera veckor ännu, och dess maskineri, som var af en utomordentlig soliditet, trotsade hvarje svaghet och trötthet.
Under loppet af den 18:de Juni passerades halfön Kamschatka, hvarest man knappast hann urskilja etablissementet Petropavlovsk och vulkanen Kloutschew; derpå passerades Ochotska hafvet ungefär der Kurilöarna ligga, hvilka bilda ett stängsel i hafvet, genomskuret af hundratals små kanaler. Den 19:de på morgonen passerade Albatros sundet La Pérouse, inklämdt mellan Japans nordliga udde och ön Sachalin, och kom derpå till denna lilla hafsvik, i hvilken den stora sibiriska floden Amur utflyter.
Nu uppstod en mycket tät dimma, som luftskeppet måste höja sig öfver. Icke derför, att det behöfde höja sig öfver dessa ångor för att kunna fortsätta sin väg. På den höjd, som det innehade, var intet hinder att frukta, hvarken höga byggnader, som det kunde törna
Källa: Project Runeberg ·