Sida 7
1. kap. Hvari den lärda och den okunniga verlden äro båda lika förvånade
mellan engelsmannen och amerikanaren, som slutade med en frukost på hotell Goat-Island. Det är möjligt, att det när allt kommer omkring icke var någondera af dessa båda nationalsånger. Men hvad som ingen kunde betvifla, det var att detta besynnerliga ljud hade det egendomliga med sig, att det tycktes komma från himlen.
Skulle man tro, att det var någon cherubini eller serafim, som blåste i en himmelsk basun? ... Eller var det icke snarare någon munter luftseglare, som roade sig med att blåsa på detta välljudande instrument, hvaraf ryktets gudinna gör ett så bullersamt bruk?
Nej! Här var hvarken fråga om ballong eller luftseglare. Ett högst ovanligt fenomen tilldrog sig i de lägre luftlagren — ett fenomen, om hvars såväl beskaffenhet som upphof man förblef i fullständig okunnighet. Den ena dagen uppenbarade det sig öfver Amerika, fyrtioåtta timmar senare öfver Europa, och åtta dagar senare i Asien, öfver “det himmelska riket“. Men om det nu icke var yttersta domens basun, som signalerade sin väg genom rymden, hvad kunde det då vara för en basun?
Detta spörjsmål framkallade i alla jordens länder, konungariken så väl som republiker, en viss oro, som det var af vigt att lugna. Om ni i er våning hör några besynnerliga, oförklarliga ljud, söker ni icke då att så fort som möjligt få reda på orsaken dertill? Och om alla efterforskningar äro förgäfves, lemnar ni icke då er våning och flyttar till en annan? Jovisst, utan tvifvel! Men här var det ej fråga om en våning, utan om hela jordklotet. Här fans ingen möjlighet att lemna detta för att flytta till månen, Mars, Jupiter, Venus eller någon annan planet i solsystemet. Det var således nödvändigt att försöka upptäcka, hvad som försiggick, icke i den omätliga rymden, utan i luftlagren. Ty som det är alldeles gifvet, att der det icke fins luft, der kan icke heller något ljud uppstå, och ljud nu verkligen förnams — alltjemt den förargliga basunen! — så måste detta
Källa: Project Runeberg ·