Sida 116
10. kap. I hvilket man får veta hvarföre och på hvad sätt betjenten Frycollin blir tagen i släptåg.
— Om vi vore i Europa, — sade Phil Evans, — så skulle jag påstå, att detta vore Venedig.
— Och om vi vore i Europa, — svarade Onkel Prudent, — så skulle vi nog veta att finna vägen tillbaka till Amerika!
Albatros stannade icke öfver sjön, genom hvilken floden flyter, utan fortsatte sin flygt längs efter Hydaspes’ floddal.
Endast under loppet af en half timme blef den stående orörlig på tio meters höjd öfver floden. Under denna tid sysselsatte sig Tom Turner och hans folk med att förnya vattenförrådet. Detta tillgick så, att man slungade en kautschukslang ned i floden, hvarpå vattnet pumpades upp medelst en pump, som sattes i rörelse genom accumulatorernas strömmar.
Under det att detta arbete pågick, sågo Onkel Prudent och Phil Evans på hvarandra. Samma tanke hade genomkorsat deras hjernor. De befunno sig nu endast några meter från Hydaspes’ yta och i håll för stränderna. Båda två voro goda simmare. Ett hopp kunde återgifva dem friheten, och huru skulle Robur kunna gripa dem, om de döko under vattenytan? Måste icke apparaten hålla sig minst två meter öfver floden, för att dess framdrifvande propellrar skulle kunna fritt röra sig?
Inom ett ögonblick hade de öfvervägt alla möjligheterna för och emot, inom ett ögonblick hade de beslutat sig för att våga försöket. De stodo just i begrepp att kasta sig öfver platformen, då flera par händer grepo tag i deras axlar.
Man hade observerat dem och beröfvade dem nu hvarje möjlighet att fly.
Denna gång gåfvo de sig icke utan motstånd. Men besättningen på Albatros bestod minsann af handfasta karlar!
— Mina herrar, — inskränkte sig Robur till att säga,
Källa: Project Runeberg ·
