Sida 142
12. kap. I hvilket ingeniör Robur handlar som om han ville täfla om ett af de Monthyonska prisen.
sitt vattenförråd. Men tack vare dess utomordentliga hastighet voro dess reservoirer ännu midt uti Afrikas öknar fylda med det vatten, som hemtats från Hydaspes i Kaschmirdalen.
Observerades Albatros af araberna, moabiterna och negrerna, hvilka mellan sig dela Ouarglas oas? Alldeles säkert, ty den saluterades med några hundra bösskott, fast kulorna föllo ned igen utan att hafva kunnat uppnå den.
Nu inbröt natten, denna öknens tysta natt, hvars hemligheter Felicien David så poetiskt skildrat.
Under de följande timmarna vände luftskeppet sig mot sydvest och passerade de stora passen vid El Galea, af hvilka det ena upptäcktes 1859 af den djerfva fransmannen Duveyrier.
Det herskade ett djupt mörker. Man kunde icke se något af de trans-sahariska jernvägarna, hvilka hålla på att byggas efter Duponchels förslag — ett långt jernband, som skall förena Algier med Timbuctu, genom Laghauot och Gardaia och längre fram gå ända till Guineabugten.
Albatros inträdde nu i eqvatorialregionen på andra sidan om kräftans vändkrets. På tusen kilometers afstånd från Saharas nordliga gräns for den öfver den väg, der major Laing fann sin död år 1864; den korsade vidare karavaners väg, som foro från Marocko till Sudan, och på denna del af slätten, hvilken innehas af “tuâregs“ kunde man höra det som kallas "sandens sång", ett mildt, klagande sorl, som tyckes uppstiga från jorden.
En enda obehaglig händelse inträffade. Ett moln af gräshoppor uppfylde nemligen luften, och en sådan massa af dessa djur öfversvämmade luftskeppet, att det hotade att “kantra“. Man skyndade att befria sig från denna öfverflödiga last, med undantag af några hundra, som François Tapage lade beslag på. Dessa anrättade han sedan på ett så läckert och aptitligt sätt, att Frycollin dervid för ett ögonblick glömde sin förskräckelse.
Källa: Project Runeberg ·
