Sida 143
12. kap. I hvilket ingeniör Robur handlar som om han ville täfla om ett af de Monthyonska prisen.
— Det här är bättre än räkor! — sade han.
Man befann sig nu på adertonhundra kilometers afstånd från oasen Ouargla, nästan på nordliga gränsen af det ofantliga konungariket Sudan.
Också syntes vid tvåtiden på eftermiddagen en stad vid krökningen af en stor flod. Floden var Niger och staden Timbuctu.
Om det hittills endast varit resande från gamla verlden, som besökt detta afrikanska Mecka, såsom t. ex. Batouta, Khazan, Imbert, Mungo-Park, Adam, Laing, Caillé, Barth och Lenz, så skulle i dag det allra underbaraste äfventyr foga det så, att två amerikanare skulle kunna tala om landet de visu, de auditu och till och med de olfactu, då de kommo tillbaka till Amerika — notabene om de någonsin komme att återvända dit.
De visu, emedan de med blicken kunde öfverskåda alla delarna af denna triangel om fem till sex kilometer, som bildas af staden; — de auditu, emedan det i dag var stor marknad och der tillgick förskräckligt bullersamt; — de olfactu, emedan luktorganen icke kunde blifva annat än oangenämt berörda af de lukter, som uppstego från Yubou-Kamotorget, hvarest en kötthall reser sig bredvid de gamla konungarnas, So-mais, palats.
I alla händelser ansåg ingeniören sig icke böra hålla presidenten och sekreteraren vid Weldoninstitutet i okunnighet om, att de hade den utsökta äran att betrakta ”Sudans drottning”, som för närvarande befinner sig i ”tuâregs’” från Taganet händer.
— Timbuctu, mina herrar! — sade han i samma ton, som han för tolf dagar sade till dem: ”Indien, mina herrar!”
Derpå fortsatte han:
— Timbuctu, 18° nordlig latitud och 5° 56′ vestlig longitud från Paris’ meridian räknadt, med en höjd af tvåhundrafyrtiofem meter öfver hafsytan. Betydande stad med tolf till tretton tusen invånare, fordom beryktad
Källa: Project Runeberg ·
