Sida 13
1. kap. Hvari den lärda och den okunniga verlden äro båda lika förvånade
den del af nya verlden, hvars största område utgöres af Förenta staterna.
Man vet, att en yankee aldrig går några omvägar. Han går sin väg framåt, och vanligen den, som för rakt till målet.
Också tvekade icke observatorierna i Förenta staterna att säga hvarandra sanningen. Om de icke kastade sina objektiver i hufvudet på hvarandra, så berodde detta på, att de just nu hade mest behof af dem.
I denna så omtvistade fråga förfäktade observatorierna i Washington inom distriktet Columbia och i Cambridge i staten Duna sina åsigter gent emot observatorierna vid Darmouth College i Connecticut och i Aun-Arbor i Michigan. Ämnet för deras tvist rörde sig icke om det observerade föremålets beskaffenhet, utan om det bestämda ögonblicket, då det observerats. Ty alla påstodo sig hafva sett det samma natt, samma timme, samma minut, ja, samma sekund, ehuruväl det mystiska föremålets bana endast intog en obetydlig höjd öfver horisonten. Dessutom är afståndet mellan Connecticut, Michigan, Duna och Columbia så stort, att man kunde hafva skäl att betvifla möjligheten af denna fyrdubbla observation, gjord i samma ögonblick.
Dudley i Albany i staten New-York och militärskolan i West-Point gåfvo sina kolleger orätt i en skrifvelse, hvari de med siffror angåfvo sagda kropps rektascension och deklination.
Men det visade sig senare, att alla dessa observatörer misstagit sig om föremålet, och att detta var en meteor, som endast hade passerat igenom atmosferens mellersta luftlager. Således kunde icke denna meteor vara föremålet i fråga. Hur skulle för resten sagda meteor kunnat blåsa basun?
Hvad nu beträffar denna basun, så försökte man förgäfves att hänföra dess ståtliga fanfarer till de akustiska villornas område. Härvidlag hade öronen bedragit
Källa: Project Runeberg ·