Sida 169
14. kap. I hvilket Albatros gör något, som kanske ingen kan göra efter.
ibland mycket skarp. För att kunna stå emot den måste man kläda sig som eskimåerna eller eldsländarna. Som detta slags klädedrägter verkligen funnos ombord, kunde de båda kollegerna, väl ombonade, uppehålla sig på däcket, uteslutande upptagna af tanken på sitt förslag och endast sökande ett tillfälle att utföra det. För öfrigt sågo de mycket litet till Robur, och allt ifrån den stunden, då de vexlade hotelser med hvarandra vid Timbuctu, talade de icke längre vid hvarandra.
Hvad beträffar Frycollin, så lemnade han nästan aldrig köket, hvarest François Tapage var nog ädelmodig att visa honom gästfrihet — med vilkor nemligen att han gjorde tjenst som biträdande kock. Då detta hade sina fördelar med sig, antog negern gerna tillbudet, sedan han fått sin herres tillstånd dertill. Då han var så der instängd, slapp han dessutom se något af hvad som skedde utomkring och kunde tro sig skyddad för all fara. Var han icke lik strutsen såväl i fysiskt afseende genom sin förträffliga måge som i moraliskt afseende genom sin sällsynta dumhet!
Mot hvilken puukt af jordklotet skulle Albatros nu styra kosan? Var det troligt, att den midt i vintern skulle våga sig ut öfver de sydliga hafven eller polartrakterna? Förutsatt att vätskorna i staplarna kunde undgå att frysa i denna isiga luft, var det icke i alla fall detsamma som en säker död genom ihjelfrysning för samtliga passagerarna? Må vara, att Robur kunde tänka på att passera öfver polarländerna under högsommaren! Men midt uti denna polarvinterns ständiga natt skulle det varit ett dåraktigt företag!
Sålunda resonerade presidenten och sekreteraren vid Weldoninstitutet, hvilka nu hade förts bort till yttersta punkten af detta Nya verldens fastland, som visserligen var Amerika, men ingalunda Förenta staterna!
Ja, hvad tänkte denna oresonliga Robur nu göra?
Källa: Project Runeberg ·