Sida 15
1. kap. Hvari den lärda och den okunniga verlden äro båda lika förvånade
fruktansvärd projektil, som skulle falla ner öfver den franska staden och tillintetgöra den med ett enda slag.
Ännu mindre kan man hafva glömt, att denna projektil, hvars initialhastighet, då den utslungades ur mynningen på jettekanonen, var orätt beräknad, genomskar luften med en hastighet, som var sexton gånger större än vanliga projektilers — om vi minnas rätt sexhundra kilometer i timmen — att den icke mera föll ned på jorden, utan att den, efter att hafva gått öfver i meteorform, kretsar och evigt måste kretsa omkring vår jord.
Hvarför skulle icke detta kunna vara föremålet i fråga, hvars tillvaro ju icke kan förnekas?“
Särdeles sinnrikt påhittadt af New-York Herald’s abonnent! Än basunen då? ... Det fans ingen basun i herr Schultzes projektil!
Alla dessa förklaringar förklarade således ingenting, alla observatörerna observerade illa.
Återstod dock alltid den hypotes, som framkastats af direktören vid observatoriet Zi-Ka-Wey. Men en kines’ åsigter! ...
Man må alls icke tro, att publiken i gamla och nya verlden slutligen tröttnade på detta ämne. Nej visst icke, diskussionerna fortforo oafbrutet, utan att man lyckades komma öfverens. Det blef dock en liten tids stillestånd. Några dagar förflöto utan att föremålet, meteor eller hvad det var för något annat, signalerades, utan att några basunljud hördes från luften. Hade då föremålet möjligen fallit ned på något ställe af jordklotet, der det var svårt att återfinna dess spår — t. ex. i hafvet? Låg det begrafvet på bottnen af Atlantiska hafvet, Stilla hafvet eller Indiska oceanen? Huru var det möjligt att afgöra denna fråga?
Men nu passerade, mellan den 2:dra och 9:de Juni, en ny rad af händelser, som icke enbart kunde förklaras härröra af ett kosmiskt fenomen.
Under åtta dagars tid kunde hamburgarna från
Källa: Project Runeberg ·