Sida 215
17. kap. I hvilket man går två månader tillbaka i tiden och sedan hoppar nio månader framåt.
Ja, det var en allmän sorg, och ordet sorg är icke öfverdrifvet, ty om man undantager några öfverspända hjernor, sådana man påträffar till och med i Förenta staterna, hoppades ingen att mera få återse de båda hedervärda medborgarna.
Man hörde emellertid icke mera talas om Albatros efter dess färd öfver Paris. Några timmar senare hade man varseblifvit den öfver Rom, men det var också allt. Man får icke förvåna sig deröfver, då man betänker med hvilken hastighet luftskeppet passerade öfver Europa från norr till söder och öfver Medelhafvet från vester till öster. Tack vare denna hastighet hade ingen tub kunnat fixera den på någon som helst punkt af dess rörelsebana. Observatorierna kunde gerna sätta hela sin personal på vakt dag och natt, Robur eröfrarens flygmaskin hade antingen gått så långt eller så högt — till Icarien, som han sjelf sade — att man förtviflade om att någonsin kunna återfinna dess spår.
Man måste tillägga, att om äfven luftskeppets hastighet modererats, då det passerade Afrikas kust, så tänkte man icke på att söka luftskeppet i Afrikas zoner af den enkla orsaken, att dokumentets tillvaro då ännu icke var känd. Det är visserligen sant, att det observerades öfver Timbuctu; men observatoriet i denna ryktbara stad — om det fins ett sådant — hade ännu icke hunnit att till Europa afskicka resultatet af sina observationer. Hvad beträffar konungen i Dahomey, så skulle denne hellre låtit halshugga tjugotusen af sina undersåtar, inklusive ministrarna, än att erkänna, det han hade dragit det kortaste strået i striden mot en flygmaskin. Detta var en hederssak.
Albatros passerade sedan öfver Atlantiska hafvet, uppnådde först Eldslandet och derpå kap Horn. Vidare passerade den nästan mot sin vilja öfver de ofantligt vidsträckta länderna kring sydpolen. Från dessa
Källa: Project Runeberg ·