Sida 27
2. kap. I hvilket medlemmarna af Weldoninstitutet disputera utan att lyckas komma öfverens
Som man sett hade emellertid alla svårigheterna vid konstruktionen ännu icke öfvervunnits. Flera sammankomster hade egt rum för att diskutera, icke propellerns form eller dimensioner, utan frågan, huruvida den skulle placeras akterut i gondolen, såsom bröderna Tissandier hade gjort, eller förut, som kaptenerna Krebs och Renard hade gjort. Det är onödigt att säga, att det under dessa diskussioner nästan kommit till handgripligheter mellan anhängarna af de olika systemen. De båda grupperna voro alldeles jemt fördelade hvad antalet beträffar. Onkel Prudent, hvars röst skulle kunnat vara afgörande för endera partiet, Onkel Prudent, utan tvifvel uppfostrad i doktor Buridans skola, hade icke kunnat bestämma sig för att uttala sin mening.
Detta var anledningen till, att man hade så svårt komma öfverens, så svårt att sätta propellern på sin plats. Detta kunde räcka i oändlighet, så vida icke regeringen lade sig emellan. Men som man vet, så tycker regeringen i Förenta staterna alls icke om att blanda sig i enskilda angelägenheter, som hon icke har med att göra. Och det har regeringen mycket rätt i.
På denna punkt stodo sakerna, och sessionen den 13 Juni hotade att icke sluta, eller rättare att sluta under det vildaste tumult — förolämpningar vexlades, knytnäfslag efterträdde förolämpningarna, käppslag efterträdde knytnäfsslagen och revolverskott efterträdde käppslagen, — då det plötsligt klockan 8,37 blef ett afbrott.
Weldoninstitutets vaktmästare, lugn och kall som en polistjensteman midt under det värsta tumultet vid ett meeting, närmade sig presidenten och räckte honom ett kort. Sedan inväntade han de befallningar, som Onkel Prudent kunde finna för godt att gifva honom.
Källa: Project Runeberg ·