Sida 35
3. kap. I hvilket en ny personlighet icke behöfver presenteras, emedan han åtager sig detta besvär sjelf
gällande: man måste härma naturen, ty naturen begår inga misstag. Mellan albatrossen, som knappast gör tio vingslag i minuten, mellan pelikanen, som gör sjuttio . . .
— Sjuttioen! — inföll en hånande röst.
— Och biet, som gör hundranittiotvå i sekunden . . .
— Ett hundra nittiotre, — skrek man på spe.
— Och den vanliga flugan, som gör trehundratrettio . . .
— Trehundratrettio och ett halft!
— Och muskiten, som gör millioner . . .
— Nej! . . . milliarder!
Men Robur lät icke afbryta sig i sitt tal.
— Mellan dessa många afvikelser, — återtog han, — finnes det en möjlighet att uttänka en praktisk lösning. Den dag, då herr de Lucy kunde bevisa, att ekoxen, denna insekt, som icke väger mer än två gram, kunde lyfta en tyngd af fyrahundra gram, således tvåhundra gånger mer än den sjelf vägde, då blef aviationens problem löst. Dessutom är det bevisadt, att vingarnas yta relativt minskas i samma mån som djurets omfång och tyngd ökas. Sedan dess har man lyckets tänka ut eller konstruera mer än sextio apparater . . .
— Hvilka aldrig kunnat flyga! — skrek sekreteraren Phil Evans.
— Hvilka hafva flugit eller skola flyga, — svarade Robur utan att låta bringa sig ur fattningen. — Och vare sig nu att man kallar dem streoforer, helicopterer, orthopterer eller något annat . . . så äro de dock det medel, hvarigenom menniskan skall göra sig till herre i atmosferen.
— Ah! Propellern! — inföll Phil Evans. — Men fogeln har ingen propeller — efter hvad vi veta!
— Jo, — svarade Robur. — Penaud har bevisat, att fogeln i sjelfva verket gör sig en propeller och att hans flygt är helicopterisk. Också är propellern framtidens motor . . .
Källa: Project Runeberg ·