Ingenjör Roburs luftfärd

“För en sådan förhexning Sainte-Hélice, bevara oss“

sjöng en af åhörarna, hvilken händelsevis påminde sig denna bit ur Héralds Zampa.

Hela församlingen instämde nu i chorus i detta omqväde, som de behandlade på ett sätt, som kunde kommit den franska tonsättaren att vända sig i sin graf.

Då de sista tonerna upplöst sig i ett förskräckligt tjut, trodde Onkel Prudent, att han borde begagna sig af det derefter följande lugnet för att yttra några ord.

— Främling, medborgare, — sade han, — hittills hafva vi låtit er tala utan att afbryta er . . .

Det tycks verkligen som presidenten vid Weldoninstitutet icke skulle ansett alla dessa repliker, skrik och tjut som afbrott, utan helt enkelt såsom meningsutbyten.

— Det oaktadt, — fortfor han, — vill jag erinra er om att aviations-teorien på förhand utdömts och förkastats af de flesta amerikanska ingeniörer. Ett system, som bland sina offer räknar Sarrasin Volant i Konstantinopel, munken Voador i Lissabon, Letur död 1852 och Groof 1864, för att icke räkna alla de offer, som jag glömt, vore det nu också blott den mytologiske Icarus . . .

— Detta system, — inföll Robur, — är icke sämre än det, som bland sina martyrer räknar Pilâtre de Rozier, fru Blanchard, Donaldson och Grimwood, hvilka senare föllo ned i Michigansjön, Sivel, Crocé-Spinelli, Eloy och en hel mängd andra, som man ej bör glömma.

Detta var en parerstöt, för att använda en fäktterm.

— Dessutom, — fortfor Robur, — kunna ni aldrig med era ballonger, huru fullkomliga de än må vara, uppnå en hasighet som kan vara af verkligt praktisk nytta. Ni skulle behöfva tio år för att fara jorden rundt — en färd, som flygmaskinen skulle kunna göra på åtta dagar.