Sida 37
3. kap. I hvilket en ny personlighet icke behöfver presenteras, emedan han åtager sig detta besvär sjelf
Nu utbröt auditoriet ånyo i ifriga protester, och oväsendet varade i hela tre minuter, tills det ändtligen lyckades Phil Evans att få ordet.
— Herr aviatör, — sade han, — ni som skryter så ofantligt med aviationens fördelar, har ni då aldrig försökt systemet?
— Jo visst!
— Och eröfrat luften?
— Det är möjligt, min herre!
— Hurra för Robur, eröfraren! — skrek en hånfull stämma.
— Ja, hvarför icke? Robur, eröfraren, är ett namn, som jag tar emot, och jag skall bära det, ty jag har rätt därtill!
— Vi tillåta oss att tvifla på den saken! — skrek Jem Cip.
— Mina herrar, — återtog Robur, hvars panna lade sig i hotande veck, — då jag på allvar resonnerar om en allvarsam sak, så tillåter jag icke, att man svarar mig med beskyllningar för osanning, och jag skulle skatta mig lycklig att få veta namnet på den som afbröt mig . . .
— Jag heter Jem Cip . . . och är vegetarian . . .
— Medborgare Jem Cip, — svarade Robur, — jag visste, att vegetarianerna i allmänhet hade längre tarmar än andra menniskor — en god fot åtminstone. Det är redan mycket det — tvinga mig icke att förlänga dem ytterligare genom att börja med era öron . . .
— Kasta honom på dörren!
— Ut med honom på gatan!
— Slå honom i bitar!
— Lynchlagen!
— Vrid honom, så att han blir som en propeller.
Förbittringen hade nått sin spets. Alla reste sig upp och omringade talarstolen, Robur doldes bakom en skog af armar, hvilka vajade fram och åter som om de
Källa: Project Runeberg ·