Sida 78
7. kap. I hvilket Onkel Prudent och Phil Evans ännu icke vilja låta sig öfvertygas.
Emellertid hade Robur närmat sig de båda kollegerna. Dessa låtsade alldeles som om de icke erforo någon förvåning öfver hvad de sågo, öfver hvad de mot sin vilja voro med om att försöka. Det var tydligt, att inom dessa båda anglosaxiska skallar rufvade en envishet, som det skulle blifva svårt att få bugt med.
Robur å sin sida låtsade icke en gång om, att han märkte detta, utan fortsatte samtalet utan att bry sig om, att det varit afbrutet i öfver två timmar:
— Mina herrar, — sade han, — ni undra säkert huruvida denna apparat, så utomordentligt väl afpassad att färdas i luften, är i stånd att uppnå en större hastighet? Den skulle icke vara värdig att herska i luften, om den vore oförmögen att begagna sig utaf densamma. Jag har velat, att luften för mig skulle vara en fast stödjepunkt, och det är den. Jag har förstått, att, för att strida mot vinden, det helt enkelt fordras att vara starkare än den, och jag är starkare. Jag har hvarken behof af segel, åror eller hjul för att föras framåt, eller af skenor för att vägen skall kunna hastigare tillryggaläggas. Jag behöfver luft, men det är också allt. Luft, som omger mig alldeles som vattnet omger en undervattensbåt, och hvari mina propellrar röra sig alldeles som propellrarna på en ångbåt. Se der det sätt, hvarpå jag löst aviationens problem. Och detta resultat skall aldrig någon ballong eller annan apparat, som är lättare än luften, kunna uppnå.
De båda kollegerna iakttogo en hårdnackad tystnad — något som icke en minut bragte ingeniören ur fattningen. Han nöjde sig med att draga på munnen och återtog fortfarande under frågande form:
— Kanske ni undra, om Albatros jemte förmågan att röra sig horisontelt, äfven besitter förmågan att förflytta sig vertikalt, eller med andra ord, om den, då det gäller att uppnå de högre luftlagren, kan täfla med
Källa: Project Runeberg ·