Sida 84
8. kap. I hvilket man får se, att Robur beslutar sig för att besvara en vigtig fråga, som ställes till honom.
marinkikare, som han funnit i sin hytt, kunde med lätthet urskilja stadens förnämsta byggnader. Hans kollega utpekade för honom kyrkorna, de offentliga byggnaderna, de talrika elevatorerna och spanmålsmagasinen, det kolossala hotell Scherman, som liknade en stor tärning, på hvilken fönstren på alla sidor bildade hundratals ögon.
— Då detta är Chicago, — sade Onkel Prudent, — så bevisar det, att vi förts litet mera åt vester, än hvad som skulle vara lämpligt för att återkomma till vår utgångspunkt.
Albatros aflägsnade sig också nu i sjelfva verket i rät linie från Pennsylvaniens hufvudstad.
Men om äfven Onkel Prudent velat försöka förmå Robur att återföra dem mot öster — så skulle han i detta ögonblick ej haft tillfälle dertill. Denna morgon tycktes nemligen ingeniören alls icke hafva brådtom att lemna sin hytt, vare sig nu att han var sysselsatt der med några arbeten, eller att han ännu sof. De båda kollegerna måste således frukostera utan att hafva fått se honom.
Luftskeppets hastighet hade icke minskats sedan gårdagen. Men då den hade samma rigtning som vinden, hvilken blåste från öster, så var den icke besvärlig, och som termometern endast sjunker en grad på hundrasjuttio meters uppstigning, så var temperaturen alls icke outhärdlig. Också vandrade Onkel Prudent och Phil Evans under samspråk och väntan på ingeniören fram och tillbaka under hvad man skulle kunna kalla skuggan af propellrarna, hvilka nu roterade med en sådan hastighet, att deras blad bildade en nästan genomskinlig skifva.
Staten Illinois passerades sålunda längs dess nordliga gräns på mindre tid än två och en half timme. Man for öfver flodernas flod, Missisippi, hvars tvådäckade flodångbåtar icke syntes större än kanoter. Sedan styrde Albatros kurs på Iowa, efter att hafva farit förbi Iowa-City vid elfvatiden på förmiddagen.
Källa: Project Runeberg ·