Sida 88
8. kap. I hvilket man får se, att Robur beslutar sig för att besvara en vigtig fråga, som ställes till honom.
Tom Turner, engelsman till börden, omkring fyrtiofem år gammal, med höghvälfdt bröst, symetriskt bygd och liksom huggen af jern, hade ett af dessa väldiga, karakteristiska hufvuden à la Hogarth, sådana denna tecknare af allt hvad som fins af fulhet hos den anglosaxiska rasen har kastat ut med spetsen af sin penna. Om man noga undersöker plansch fyra af Harlots Progress, så skall man återfinna Tom Turners hufvud på fångvaktarens axlar, och man skall nogsamt märka, att hans fysionomi just icke har något särdeles uppmuntrande hos sig.
— Få vi se ingeniör Robur i dag? — frågade Phil Evans.
— Jag vet icke, — svarade Tom Turner.
— Jag frågar er om han gått ut?
— Kanske.
— Och när kommer han tillbaka?
— Förmodligen då han slutat sin promenad.
Och derpå gick Tom Turner åter in i sin ruff.
Phil Evans måste nöja sig med detta svar, hvilket var så mycket mindre lugnande som det, efter hvad kompassen utvisade, var alldeles tydligt, att Albatros fortsatte sin färd i nordvestlig rigtning.
Hvilken skilnad var det icke mellan de dystra trakters ofruktbara områden, som passerats under natten, och det landskap, som nu upprullade sig för luftseglarnas blickar.
Luftskeppet passerade nu, efter att hafva tillryggalagt tusen kilometer från Omaha, öfver en trakt, som Phil Evans ej kunde känna igen af det enkla skälet, att han aldrig varit der förut. Några fästen, afsedda att tjena som skydd mot indianerna, krönte kullarna med sina geometriska linier. Det fans få byar och få inbyggare i detta land, så olikt Colorados guldhaltiga territorier, hvilka äro belägna flera grader sydligare.
I fjerran började, fastän ännu mycket obestämdt,
Källa: Project Runeberg ·