Sida 90
8. kap. I hvilket man får se, att Robur beslutar sig för att besvara en vigtig fråga, som ställes till honom.
Genast på morgonen började Onkel Prudent och Phil Evans att frysa. Denna sänkning i temperaturen berodde alls icke på något ombyte af väderleken, och solen lyste med sitt grannaste sken.
— Det här måste bero på, att Albatros höjer sig i luften, — sade Phil Evans.
Och verkligen hade också barometern, som satt utanför dörren till den mellersta kajutan, fallit till femhundrafyrtio millimeter — hvilket utvisade en höjd af omkring tretusen meter. Luftskeppet höll sig således på en ganska försvarlig höjd, hvilket nödvändiggjordes af den kuperade marken.
För öfrigt måste de en timme förut hafva passerat en höjd af fyratusen meter, ty bakom luftskeppet reste sig berg, som voro betäckta af en evig snö.
Hvarken Onkel Prudent eller Phil Evans kunde med säkerhet afgöra, hvad detta var för ett land. Under natten hade Albatros kunnat göra afvikningar åt norr och söder med en ytterlig hastighet och detta var tillräckligt för att vilseleda dem.
Efter att hafva uppställt flera olika hypoteser, mer och mindre antagliga, stannade de vid denna: detta territorium, omslutet af en kedja af berg, måste vara det, som genom ett kongressbeslut i Mars 1872 förklarades vara Förenta staternas Nationalpark.
Det var också verkligen denna egendomliga trakt. Den förtjenade i sanning namnet park — en park med berg i stället för kullar, sjöar i stället för dammar, floder i stället för bäckar, och i stället för vattenkonst, geyser af en ofantlig kraft.
Inom några minuter sväfvade Albatros öfver Yellowstoneriver, och lemnande på sin högra sida berget Stevenson, kom den snart till stränderna af den stora sjö, som bär samma namn som det nyss nämda vattendraget. Hvilken omvexlande anblick företedde icke denna sjös stränder, beströdda med obsidianstycken och
Källa: Project Runeberg ·