Sida 100
IV. Anordningar för samfärdseln till och inom utställningsområdet, af P. Ax. Lindahl och Carl Möller
Strax öster om den nya bågbron och öfver Djurgårdsbrunnsviken var en s. k. luftbana anlagd, å hvilken personer fördes öfver från Strandvägen till ntställningsområdet eller vice versa. På hvardera stranden var nämligen ett e:a 11 m.r högt torn af trä uppfördt, nti hvilket trappor ledde upp till öfversta etaget, från hvilket banans vagnar eller korgar gingo. Mellan tornen, som stodo på ett afstånd från hvarandra af 1156 m:r, voro 2 st. grofva kablar af jerntråd insatta, som sålunda voro spända öfver vattnet. Från tornen voro kablarna neddragna pa andra sidan i marken, där de voro väl förankrade.
På dessa kablar voro 2 st. korgar inhängda, hvardera rymmande 5 personer. Korgarna drogos af smäckra trådlinor från ett elektriskt maskineri, placeradt å öfversta etaget af det södra tornet. Trafikerandet skedde så, att de båda korgarna sattes i rörelse samtidigt, men ål motsatt håll, och gjordes en öfverfärd på 30—35 sekunder. Anläggningen, som egentligen tjenstgjorde som ett förlustelsemedel, var uppförd af ett engelskt bolag, Stansfield & Comp., som däraf fick uppbära inkomsten, sedan en del af densamma tillfallit utställningen. Bolaget, som å dylika banor fått patent, hade förut haft flere sådana i gång på olika platser, och var den här uppsatta attiraljen tagen från Kristallpalatset i London, där den varit i bruk för en dylik bana i öfver tre år. De här använda kablarna hade en diam. af 32 mm., samt innehöllo 114 trådar med en sammanlagd styrka af 42 ton. Kablarna afprofvades, innan banan öppnades för allmänheten, med dubbla den rörliga lasten, hängande midt på det fria spännet.
Inom skånska storindustriens byggnad fans en hissinrättning insatt, förmedels hvilken den besökande synbarligen kunde färdas ned till ett djup af 30 m:r uti ett här arrangeradt grufschakt. I verkligheten skedde emellertid ej nedstigandet till större djup än 4 m:r, hvadan det hela var en synvilla. En vanlig hisskorg för 4—5 personer var nämligen insatt och passerade nedåt med c:a O.i m:rs hastighet i sekunden, hvaremot väggarna, som voro gjorda af tyg samt belagda med gips och målade som murverk, gingo med rätt stor hastighet uppåt, så alt det hela med god illusion tedde sig som en hastig färd nedåt lill stort djup. Maskineriet drefs af en liten elektromotor med ström från utställningens eget verk.
Källa: Project Runeberg ·