Sida 351
FOLKSKOLEVÄSENDET.
AF
C. G. BERGMAN.
1. HISTORISK ÖFVERBLICK.
Ändamålet med den första folkundervisningen i vårt land var att hos äldre och yngre inskärpa kristendomens enklaste läror. Fordringarna inskränkte sig till inlärandet af tio Guds hud, trons artiklar och Fader vår, hvilka stycken måste läras utantill, då menigheten icke kunde läsa. Det synes dock icke ha varit så lätt att upprätthålla ens dessa fordringar, att döma af de upprepade påbuden om desammas efterlefvande. Olaus Petri skrifver år 1530, således efter reformationens införande: Det är storligen af nöden, att hvar och en socken-
prest lärer sill folk tio Guds hudord, tron och Fader vår, och dem må han läsa för folket livar helgdag efter predikan, att de ma kunna lära dem rätt. Da skall han förmana sin menighet, att en hvar inpreglar dem hos sina barn. Understundom må presten ock tyda dessa hufvudstycken efter det, som katekesen innehåller.» Presten skulle lära föräldrar och husbönder; dessa skulle sedan meddela barn och tjenare, hvad de sjelfva lärt. Ingen synnerlig vigt lades pä förståendet; så mycket mera pä det ordagranna inlärandet. Detta var ju ock i öfverensstämmelse med vår medeltidskyrkas anda. Hufvudsaken var att bekänna sig till den saliggörande kyrkan och att i blind lydnad omfatta hennes tro.
Menige man kunde erfara Guds vilja endast genom kyrkan och hennes tjenare. Endast genom dem och i blind lydnad för livad de föreskrefvo och förklarade vara Guds vilja kunde man blifva salig och undgå eviga straff. Memiiskan blef ett kyrkans omyndiga barn; hon hade endast att som ett barn lära efter hvad modern kyrkan förestalvade, att som ett barn lyda hennes hud
