Sida 654
DEN SVENSKA GLASINDUSTRIEN.
AF
JOSUA H. KJELLGREN.
1. Historik.
Näst efter eller jemte jernet torde glaset vara det ämne, som haft och har den största betydelsen för den menskliga kulturen. Ty, för att icke tala om de glasföremål, som i allmänt bruk användas såsom nödvändighetsvaror och prydnadsföremål, i hvilket sistnämnda afseende glaset spelat en mycket framstående roll, skulle det utan glasets hjelp icke varit möjligt för naturvetenskaperna, detta underlag för hela vår nuvarande kultur åtminstone till dess materiela sida, att uppnå sina storartade resultat.
Man erinre sig blott glasrörets och mikroskopets betydelse för kemi, fysik, medicin och andra naturvetenskaper samt teleskopets för astronomien, och man måste medgifva, att det ligger större sanning, än hvad man i allmänhet torde vara villig att erkänna, i den någon gång uttalade meningen, att glasets användning kan anses som en gradmätare på den menskliga kulturen.
Den gamla berättelsen om glasets uppfinning genom den tillfälligheten, att några feniciska sjömän såsom underlag för sitt kokkärl vid matlagning på hafsstranden begagnade soda, som af värmen sammansmälte med sanden och bildade glas, torde böra hänföras till sagans område. När, huru och hvar glaset uppfans har icke med visshet kunnat utrönas. Endast så mycket är vetenskapligt konstateradt, att glaset förekom redan hos de gamle egypterna och fenicierna, dock, efter hvad det vill synas, mest såsom prydnadsföremål. Den första, med säkerhet kända, organiserade glastillverkning möter oss emellertid i Venedig. Redan mycket tidigt omtalas denna industri där, till dess den år 1291 sammanfördes till ön Murano, hvarest den, på allt sätt omhuldad af
