Sida 503
AF
JOHN G. LINDEROTH.
1. HISTORIK.
Det första mekaniska uret i Sverige lär ha funnits på 1300-talet i Vadstena kloster. Med säkerhet vet man, att nämnda kloster hade aflönad urmakare år 1406. Därefter kommer turen till Stockholm, som hade ur i Storkyrkan år 1471, hvilket sannolikt förfärdigats utom riket, bekostadt af riksföreståndaren Sten Sture d. ä. Ar 1525 omtalas stadens timklocka vid Jern-torget, år 1540 förekommer i Stockholms stads räkenskaper lön åt »Nils klockares hustru, som ställer klockan i Svartmunkakloster» och år 1567 får Leonard klensmed betalning för reparation af ofvannämnda ur, »som han gjorde färdigt». Under Gustaf Vasas tid börja uren blifva mera allmänna; så får t. ex. en af hans döttrar i utstyrsel ett ur och för ett sådant betalas då omkring 40 kronor. Vid kung Göstas sista sjukdom år 1560 omtalas liere gånger, livad klockan vid vissa tillfällen varit.
Från år 1600 och under trettioåriga kriget inkom en mängd ur från Tyskland, dels såsom krigsbyten, dels som presenter åt slägtingar och vänner. I Nationalmuseum och hos många konstvänner kunna vi ännu skåda dessa ur med rörliga figurer i ciselerade, graverade och brännförgylda fodral.
I Stockholm hade under nämnda århundrade tillverkats flere större ur;
Klara kyrka med ett tornur.
De förste urmakarne i Stockholm voro egentligen klensmeder; deras urmakeri bestod mest i förfärdigande af grö fre väggur, tornur och andra mekaniska arbeten. De första fickuren, som användes, kallades för byxsäeksur»,
63
