Sida 818
XLYI.
J E R N U T S T Ä L L N I N G A R N A.
AF
E. G:SON ODELSTJERNA.
Tidrymden 1866— 1897 utmärker i svenska jernets historia ett jättesteg, som man skulle vilja likna vid det i allmänna historien förr antagna från bronsåldern till jernåldern, ty under densamma hafva vi med kraft och med lysande framgång böljat öfvergå från att endast tillverka råvara åt ut-ländingen till att både åt dem och oss sjelfva fabricera lika oöfverträfflig manufaktur, på samma gång vi åt dem och oss fortfarande bereda verldens finaste tackjern och stångjern. Dock hafva vi endast börjat, ty ännu befinna vi oss i vår nya jernalders första skede, men blir fortsättningen lika med den lofvande begynnelsen, så gå vi en bättre framtid till mötes, än den forntid var, som lag närmast bakom och efter 1866 års Stockholmsutställning.
1897 års utställning visade nämligen att vid våra jernbruk och manufakturverk tillverkas sa godt som alla de stål- och jernvaror, som vi förr måste importera, så att vi i närvarande stund ej behöfva öfver våra gränser intaga något i denna väg, om ock det kända »schlecht aber billig» samt driftiga agenters puffar ännu förleda en och annan svensk till mindre kloka köp af utländsk godt köps vara.
Men hvilket nitiskt arbete, hvilka ifriga studier samt försök af våra ingeniører och arbetare, hvilken outtröttlig omtanke och uthållighet i många bekymmerfulla år hos egarne och disponenterna af våra verk detta lysande framåtskridande representerar, därom kunna ej de utomstående eller utlandets jernmän göra sig någon föreställning. De senare hafva i jemförelse med våra
