Sida 401
SVERIGES HÖGRE FLICKSKOLOR OCH DERAS
UTSTÄLLNING.
AF
ELLEN FRIES.
1. Historisk öfversigt.
Med högre skolor för kvinlig ungdom menas i Sverige sådana skolor, i hvilka läses åtminstone ett främmande språk.
Då ingenting finnes stadgadi rörande lärokursers längd och omfattning i de flickskolor, hvilka vilja blifva ansedda såsom högre, finnes det ingen annan skilnad att uppdraga mellan folkskolan och den högre flickskolan, än att i den senare meddelas undervisning äfven i främmande språk, och denna skilnad är erkänd såväl af det gängse uppfattningssättet, som af Kongl. Maj:t, då han haft tillfälle uttala sig om den kvinliga ungdomens undervisning.
Framställer man den frågan, från hvilken tid de svenska högre skolorna för kvinlig ungdom datera sig, blir svaret: hufvudsakligen frän 1800-talets senare hälft. Därmed är ej sagdt, att ej en högre kvinnobildning förut funnits, för så vidt man anser språkbildningen såsom det karaktäristiska för densamma. Den fans då redan pä 1500- och 1600-talen, dock endast hos ett fåtal af de adliga damerna. Först på 1700-talet kommer denna bildningsför-mån äfven åtskilliga af medelklassens döttrar 1111 godo. »Språket*, d. v. s. den tiden franskan, ansågs då höra i sina grunddrag vara kändi af de kvinnor, som gjorde anspråk på högre bildning. Samtidigt uppstodo klagomål öfver, att det egentligen ej fans några lämpliga undervisningsanstalter för den kvinliga ungdomen. Flickpensioner, som här och där funnos, ansågos utbilda
