Sida 451
FOTOGRAFIEN PA UTSTÄLLNINGEN
AF
ALBIN ROOSVAL.
Knappast sextio år hafva förflutit, sedan franska regeringen den 6 Augusti 1839 skänkte menskligheten Daguerres uppfinning att med ljusets ti11- hjelp afbilda och fixera bilderna af föremål. Den praktiska användning, som tillämpandet af denna uppfinning erhållit inom en mängd olika områden, har hållit jemna steg med den enorma utveckling, som fotografien sjelf eller de olika metoderna för dess utöfvande och hjelpmedlen härför under denna tid ernått.
Det ligger icke inom ramen för denna uppsats att följa utvecklingen från de bekanta daguerreotyperna på försilfrade kopparplåtar, fotografierna på glas eller på vaxduk (s. k. pannotypi), vid hvilka samtliga förfaranden en positiv men bakframvänd bild erhålles direkt på det ljuskänsliga underlaget, och ända till det nu nästan uteslutande använda förfarandet, hvarvid först en »negativ» bild framställes på torrplåten och sedermera en »positiv» rättvänd bild »kopieras» på ett annat ljuskänsligt preparat på papper, glas o. s. v. Till de numera använda vigtigaste metoderna få vi i det följande tillfälle att återkomma.
De i början för bildens framställande använda optiska apparaterna voro naturligen af primitivaste slag. Kamerans objektiv utgjordes af en vanlig samlingslins, som för åstadkommande af konturskarpa bilder måste afbländas så starkt som möjligt, och det gjorde icke séancen hos porträttfotografen odeladt angenäm, att man hade att uthärda en »sittning i fullt solljus under flere minuter. De kemiska preparaten hade äfven i jemförelse med nutidens endast en ringa grad af ljuskänslighet.
