Sida 160
F 0 L K T A G E N.
AF
HARALD MOLANDER.
Den redan under två år på förhand, med all llit och omtanke be-drifna reklamen för Stockholmsutställningen afsåg, såsom naturligt är, främst att göra utställningen bekant i utlandet samt att från skilda land och verlds-dclar locka besökare. Stort nit egnades äfven åt spridande af täta meddelanden och notiser genom den periodiska pressen i de tre nordiska länderna samt i Finland och Ryssland. Men dels voro dessa meddelanden af mera specifik natur, afsedda att främst gifva aktiva deltagare i utställningen nödiga och uppmuntrande upplysningar, och därför egnade snarare att locka utställare än besökare; dels ansågs utställningen utan extra reklam skola samla det största möjliga antal resande från de länder, som sjelfva i densamma deltogo. Så syntes äfven blifva fallet, hvad de burgna klasserna beträffade. Men ju närmare tiden nalkades för utställningens öppnande, desto tydligare visade sig,, att man måhända ej vidtagit tillräckligt verksamma åtgärder för att bereda den ekonomiskt mindre välstälda befolkningen i Skandinavien tillfälle till bi 11 iga utstä lin ingsbesök.
Försummelse i detta afseende kunde dock mindre läggas utställningens förvaltning till lasl än sökas i bristande företagsamhet på andra håll och,, framför allt, i ovana vid sa exceptionela förhållanden, att hvarje kalkyl måste befinnas osäker.
De af staten utdelade arbetarestipendierna kunde naturligtvis icke komma mer än ett relativt fåtal till godo, och det nedsatta inträdespriset för arbetare-grupper minskade ej kostnaden för resor och lifvets nödtorft. Statsjern vägarnas-prisnedsättning, hvarigenom tur- och retur-biljett kunde - dock endast på
