Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse

den mägtiga republiken, nådde sin högsta blomstring på 1500- och 1600-talen. Denna ö, som nu knapt räknar 5,000 invånare, hade under sin bästa tid 30,000, hvilka voro organiserade till ett samhälle för sig och lefde af glasindustrien i olika tillverkningsgrenar. Man räknade då på denna jemförelsevis lilla ö ett halft hundradetal betydande glashyttor. Genom svåra hinder för främlingar att därstädes få kännedom om sättet för glasfabrikationen samt stränga straff, till och med dödsstraff, för dem, som till utomstående förrådde konstens hemligheter, sökte man bevara dessa. Jemte muranesarne kunde dock infödde venetianer upptagas såsom delegare i fabrikerna och till medlemmar i samhället, om ett tillräckligt, förut bestämdt antal muranesare därtill samtyckte. Samfundet egde egna, rika understödskassor samt skolor, som underhöllos genom allmänna bidrag; och i sådant anseende stodo idkarne af denna industri, hvilken under sin blomstringsperiod beredde republiken en årlig inkomst af 8 millioner dukater, att Henrik III af Frankrike i sin beundran för de konstalster, han där såg, förlänade samtlige mästarne adlig värdighet. Den konstnärliga höjd, som under dess blomstringsperiod intogs af den muranesiska glasindustrien, och som sedermera i intet land kunnat öfverträffas eller ens uppnås, sjönk emellertid i samma mån, som de europeiska kulturländerna sjelfva började idka glasfabrikation och nedsätta prisen på glasvaror.

Inga försigtighetsmått hade nämligen kunnat hindra konstens spridning till andra länder.

Så anlades redan 1290 den ännu bestående fabriken i Quiquengrone i Frankrike, i hvilket land glastillverkningen, särdeles spegelfabrikationen, hastigt utvecklade sig, och äfven till Böhmen, hvars rika tillgång på det ypperligaste råmaterial lockade till invandring af venetianska glasarbetare, synes konsten att tillverka glasperlor hafva kommit ganska tidigt. I Tyskland idkades glastillverkning redan före år 1556, hvilket framgår däraf, att till England det året inkallade tyskar då i Stourbridge anlade den första hyttan för tillverkning af fönsterglas.

I Sverige inrättades det första glasbruket å Kungsholmen i Stockholm år 1641 af Melcher Jung, som då erhöll Kongl. privilegium därå för tio år. Han reste (enligt »Kungsholms Minne» af O. J. Gjöding, Stockholm 1754) sjelf till Italien och införde med sig »uti den konsten forfarne män, af hvilka det ena partiet efter det andra bortrymde af den caprice, att de ej ville låta konsten komma i svenska händer». Jung måste därför göra en ytterligare resa för att skaffa sig nya mästare, hvilka omsider läto beveka sig att lära konsten åt infödda svenskar, så att verket kunde drifvas med delvis svenskt folk. Till belöning för sina förtjenster erhöll han förnyadt privilegium, utsträckt »in perpetuum», d. v. s. för beständigt, för barn och arfvingar.