Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse

marché i Paris, öfver hela Danmark. I fyrtiofem danska tidningar infördes före och under utställningens gång annonser om densamma för ett belopp af cirka 2,000 kronor, hvarjemte klichéer här, såväl som i Norge, i stor myckenhet staldes till den danska pressens förfogande.

Beträffande pressbyråns pä utlandet riglade verksamhet, ma lill en början redogörelse lemnas för den sida däraf, som berör tidningspressen. Innan jag öfvergår lill densamma, endast några allmänna anmärkningar:

Det stod för pressbyrån klart, att arbetet med den utländska pressen måste bedrifvas efter ett något annat system än det vid utställningar vanliga. Att — som eljes brukas — vid sidan af de sedvanliga korrespondenserna be-drifva direkt annonsering i större skala, förbjöd sig sjelft på grund af de därmed förenade oerhörda kostnaderna, för livilka den beräknade budgeten skulle ha varit alldeles otillräcklig. Icke heller kunde man påräkna ett mera afsevärdt intresse för utställningen såsom sådan, då densamma, såsom i hufvudsak enbart skandinavisk, knappast kunde locka främlingar i större skala och de utomlands nästan för hvarje år förekommande större och mindre utställningarna gjort allmänheten därstädes mera eller mindre likgiltig för hela utställnings-väsendet. Däremot ansåg pressbyrån det lämpligt att för utställningens räkning draga nytta af det alltmera ökade intresset för Norden såsom turistland och ali endast inrangera utställningen såsom en af de lockelser, som i förening med alla de andra borde vara egnade alt leda den internationela turistströmmen lill Sverige. Detta var den grundsats, som följdes i hela det utländska reklamarbete, som föregick utställningens öppnande. Då utställningen en gång väl öppnats, gälde det att redan under dess första tid söka få hit sä många utländska journalister som möjligt och öfverlemna det vidare arbetet i deras händer. Likaledes gälde det att i de utsända korrespondenserna, utgående från nämnda grundsats, så vidt möjligt var, undvika att gifva dem en alltför uppenbar karakter af utställningsreklam, utan hålla sig lill det mera allmänna turistintresset.

För att i någon mån kunna iakttaga, med hvilket intresse den utländska pressen följde utställningen, satte sig pressbyrån i förbindelse med trenne firmor för tidningsurklipp, en i London, en i Paris och en i Berlin, livilka erhöllo i uppdrag att sända den de större tidningarnas artiklar därom. Och att det af pressbyrån använda sättet vid affattandet af dess korrespondenser varit det rätta, synes framgå däraf, att redan innan utställningen öppnades, och innan någon främmande journalist besökt densamma, genom dessa tre firmors försorg pressbyrån mottog öfver 1,000 artiklar och notiser, hemtade