Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse

och som jemte resa lur och retur äfven upptog nattlogis, två middagsmåltider, vägvisare och åtta olika entréer, betingade ett pris af 8.00 kronor, eller, approximativt beräknadt, knappast 20 % af ordinarie kostnader.

Passagerarne på folktågen syntes i allmänhet nöjda med sin utflygt. De mottogos väl, stundom med fanor och klingande spel, ofta af stora folksamlingar vid stadens bangårdar, alltid af en eller liere ordningsmän från utställningen, hvilka visade dem vägen och under besöket gingo dem tillhanda med råd och dåd. A andra sidan var resenärernas hållning med få undantag mönstergill. Vid en-dagsbesöken, mellan två nattresor, förspordes väl stundom betydlig trötthet, men från utställningsvaktens sida hördes sällan klagomål. Ofta gåfvo sig, under sjelfva besöket, förnöjelse och tacksamhet både muntrande och rörande uttryck, än oftare togo de efter hemkomsten form af bref, tidningskorrespondenser och uppmaningar till fränder och grannar att ej försumma nästkommande tillfälle. Kritik saknades för visso ej heller, men var här, såsom oftast är fallet, egnad att gifva företaget högre relief och angenämare aspekt.

Trots allt detta, trots tidningspressens synnerliga välvilja och trots ett berömligt arbete af Svenska köpmannaföreningens agenter å olika platser, medförde dock ej alla folktåg fulltaligt antal passagerare. Orsaken härtill var utan tvifvel att framför allt söka i en för kort förberedelsetid och i ovissheten, ofta intill sista stund, om dagar och tider, då det var jernvägarna möjligt att anskaffa tåg. De tjugu folktågen förde emellertid ej mindre än elfva tusen, hufvudsakligen obemedlade, utställningsbesökare till Stockholm och bragte utställningen en bruttoinkomst af omkring 77,000 kronor. De på förhand uppgjorda beräkningarna visade sig därvid bestå prolVet, i det att ingen ekonomisk förlust uppkom. Den pekuniära behållningen var visserligen obetydlig, och all sådan låg utom företagets gräns att påräkna. Men den moraliska vinsten, och sådan kom för visso genom folktågen utställningen till del, torde ej böra helt och hållet förbises.