Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse

snäcka och en elegant, öppen segelbåt af mahogny och yellow pine. Alla dessa båtar och yachter hafva hissade segel, hvilket gifver en liflig bild af god effekt. Mälarevarfvet har utstält en smäcker mahognygigg med bekvämt madrasseradt säte och sidenflagg i aktern. Från fartygens gaffelnock svajar den svenska flaggan. För dem, som önska studera dessa fina yachter i detalj, är väl sörjdt, i det att "bekväma trappor leda upp till plattformer på sidan af fartygen, hvarifrån man kan närmare skärskåda deras rigg, inredning och utrustning. Vi sliga naturligtvis dit upp och skänka vårt erkännande åt det lika gedigna som eleganta arbetet från Neglingevarfvet. Vi titta in i den lilla nätta salongen, där vi finna en bekväm koj bäddad samt bord dukadt med en vacker servis från Gustafsberg, särskildt tillverkad för denna utställning, med sjöemblem och Kongl. svenska segelsällskapets monogram. Seglingsidrottens vänner och utöfvare hafva här mycket att se och studera.

Denna luftiga, djerft stilfulla hufvudgrupp i hallens midt omgifves af båtmodeller, såväl af silfver som af trä, samt montrer med bilder från Stockholms roddförenings segrar och verksamhet under sista decenniet. Äfven andra svenska roddklubbar äro på samma sätt representerade.

Vi stå nu framför ingången till det mystiska sidorummet till höger, som vi kände oss så frestade att besöka vid vårt första inträde i hallen; men innan vi gå dit in, stanna vi framför en samling oljetaflor af artisten Bruce, framställande vyer från Sveriges nordligare trakter, samt en egendomlig reliefmålning från Jemtland, där skulptören och målaren i samma person skapat en karaktäristisk bild af ett norrländskt landskap.

Vi träda nu till sist innanför förhänget till det panorama, som framställer ett jemtländskt vinterlandskap med renhjordar i månskensbelysning. Allt efter som ögonen hinna vänja sig vid belysningen, framträder det ena föremålet efter det andra. Så upptäcka vi snart en sofvande lappgosse, med skidorna vid sidan, lutande sitt hufvud mot en likaledes sofvande ren, under det att en vaken lapphund med spetsade öron och spanande blick håller vakt. Vidare en renhjord, som hvilar på fjellet och småningom förlorar sig i ljerran. Himlen är stjernklar och månen lyser; träden kasta skuggor på snön, som gnistrar i belysningen, under det att stjernorna tindra. Stämningen i denna talla är rörande vacker; det är så tyst, det ligger frid och ro öfver hela naturen. Askådarne stå också tysta i beundran; man vill ej störa intrycket genom att tala högt. Tack vare naturliga renar i mängd, elektriska ljuseffekter och andra teknikens hjelpmedel har en stämning af stor effekt åstadkommits. En fransk lärd, som länge stått och beundrat natursceneriet, hördes framför detta imponerande natursceneri utbrista: »Jag skall hålla ett föredrag öfver denna gripande stämningsbild, så att mina landsmän skola fälla tårar.»