Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse

fann man elevarbeten i skrifning, ritning och slöjd. Uppsatsböcker från folkskolans andra klass visade, huru man bedrifver uppsatsskrifning på dess första stadium med ledning af Cederschöld-Olanders öfningsbok. Ritundervisningen var rikligen företedd; en montre för frihandsteckning innehöll ritprof från såväl folkskolans fyra klasser som från dess högre afdelning, alla med mycken omsorg utförda. En annan montre innehöll prof på konstruktionsritningar, projektioner af enkla, geometriska kroppar, slöjdmodeller, skolmöbler, undervisningsmateriel m. m. Af såväl denna utställning som af dylika på annat håll fann man med tillfredsställelse, att folkskolan kan uppnå synnerligen vackra resultat med den i det praktiska lifvet så nyttiga linearritningen.

Af slöjdundervisningen i Göteborgs folkskolor fick man genom utställningen en ganska fullständig bild, särskildt beträffande träslöjden. Denna har icke i så hög grad tagit Nääs-systemet till föredöme, som förhållandet i allmänhet är i vårt lands folkskolor. Hyfvelbänkarna äro mindre och af dansken Mikkelsens system; verktygen äro äfven mindre och afpassade efter barnens storlek och krafter. Som bekant ingår i Nääs-systemet, att verktyg och hyf-velbänkar så mycket som möjligt likna dem, som användas i det dagliga lifvet. För träslöjden funnos här fyra montrer i ett skåp med »Göteborgs modellserie», ett med färdiga och ett med påbörjade elevarbeten samt ett verktygsskåp. En särskild montre inrymde gossarnes metallslöjd, såväl elevarbeten som en metodiskt ordnad modellserie, upptagande i så vidsträckt grad som möjligt sådana arbeten, som kunna vara till gagn och nytta, vare sig i hemmet eller för gossarne sjelfva, såsom spiselkrokar, portörspade, yxa, mejsel, kratta, hammare m. m. — Äfven den kvinliga slöjden hade sin särskilda montre. Denna slöjdart är i Göteborg såväl som i Sveriges öfriga städer, där den är införd, ordnad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den i Stockholm använda »folkskolans metod», där införd af fröken Hulda Lundin.

Äfven skolköket var här representeradt. Detta var ju också helt naturligt, då denna nya gren af folkskolans arbete tidigt vunnit insteg i rikets andra stad. Där fans en liten spis med bak- och stekugn, ett arbetsbord med lådor och skåp för förvaring af knifvar, gafflar, rifjern, porslin m. m.; vidare diskbord och inventariiskåp samt en svart väggtafla, å hvilken var uppskrifven en matsedel med angifvande af födoämnenas pris och näringsvärde.

Här såg man ock en montre med lekmateriel för »fria lekar», den enda i sitt slag på hela utställningen. Där funnos sällträn, bollar, trissor, låg för dragkamp m. m. Af denna samling framgick, att den materiel, som erfordras för den fria leken, är af den beskaffenhet, alt den med lätthet och utan nämnvärd kostnad kan anskaffas i hvarje skola, ja delvis tillverkas af gossarne sjelfva under deras slöjdlektioner. — Här sågos vidare fotografier af skolhus,