Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse

mentet från sintet af förra århundradet komma till heders. Vid ett tillfälle, då Scholanders gamla luta af C. E. Sundberg, Stockholm, vid en konsert i Danmark råkade bli sönderslagen, fick firman Willadsen i uppdrag att reparera henne, hvarvid man passade på att taga mallar på instrumentet, och snart därefter såg den första moderna »Scholanderlutan» dagen. Hvad som hufvud-sakligen skiljer de nya såväl som de renoverade äldre instrumenten från de ursprungliga gamla är, att man frångått den på 1700-talet uppfunna sträng-ningsmetoden med 8 strängar å applikaturen, såsom i stämningen opraktisk, och antagit den gängse gitarrstämningen för 6 strängar, hvilken till följd af sitt bättre uträknade intervallsystem erbjuder långt större utvecklingsmöjligheter. De bredvid applikaturen liggande, lösa bassträngarna ha bibehållits, dock i antal vexlande mellan 4 och 0 mot den gamla lutans 7. Den å den sistnämnda befintliga »pedalen» för basarna har bortfallit. Vidare ha de gamla obekväma och opålitliga träskrufvarna ersatts af skrufmekaniker af metall, hvilka desto mer ha blifvit nödvändiga, som numera stål- i stället för silfver- och sensträngar i allmänhet åsättas lutorna. De nya instrumenten halva en ädel ton, vida mer voluminös och fyllande än den vanliga gitarrens.