Sida 567
XXXVII. Konstslöjden, af Ernst Jacobsson
utträngt sin medtäflarc, glaset, vid ljuskronor för matsalar, herr-rum och andra lokaler, där en solidare och allvarligare karaktär eftersträfvas. Mes-singsstakar af god form tillverkas numera till måttliga pris och äro därmed på väg att nedtränga lill de bredare lagren. Vid sidan af messingens mångfaldiga användning för tekniska behof och rent praktiska arbeten, fyller den sålunda en vigtig uppgift inom konstslöjden.
Tennkärlen liafva en gång stått högt i kurs.
Om deras i dubbel bemärkelse mest glänsande period vittna 1500- och 1600-talets inventarieförteckningar från Kongl. slott och herrgårdar, hvari med en viss omständlighet näst efter silfverpjeserna uppräknas skålar, pokaler, bägare, fat m. m. af tenn, or-nerade med basreliefer, ingraverade vapen, dedikationer och tänkespråk.
Blankskurade prydde de vägghyllor eller skåp och äfven vid festliga tillfällen
det dukade bordet. Men med porslinets införande under förra hälften af 1700-talet hänvisades de till kök och drängkammare för att slutligen hamna i fattigmans stuga. Nu synes dock, åtminstone i de skandinaviska länderna, en upprättelse förestå. I konstslöjdmuseerna har åt tennet anvisats plats vid sidan
PL. 132. CASPARSSON & SCHMIDT. SIDENVÄFNAD.
Källa: Project Runeberg ·