Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse

krukmakeriet i rätt stor utsträckning under denna tid yrkesmessigt bedrifvits i Halland. — Kakelfynden i Lund bekräfta äfven ett ofta upprepadt antagande, att kakelugnar under femtonhundratalet skulle varit använda i de skandinaviska länderna.

Innan vi ingå i någon vidare historik öfver tillverkningen inom landet, torde några ord om dess teknik vara på sin plats.

Lervarorna kunna indelas i tvenne stora grupper:

I. Lervaror af porös massa.

II. Lervaror af halfsmält, i brottet sammansintrad, mer eller mindre för-

glasad massa.

Till grupp I höra:

a) Tegel och oglaserade gröfre krukmakarekärl.

b) Terracottaarheten.

c) Glaserade och saltglaserade gröfre lerkärl.*

d) Vanliga kakel och vanlig fajans.

e) Fin fajans (s. k. oäkta porslin, Earthemvare, Steingut, Faience ti ne)

Till grupp II höra:

a) Stengods (Grés cérame, Steinzeug, Stoneware).

b) Frittporslin, glaserad och oglaserad parian.

c) Benäkta porslin (porcelaine tendre naturelle, China, Knochenporzellan)

d) Fältspatporslin (porcelaine dure, Hartporzellan).

Emellan de tvenne olika hufvudgrupperna, liksom emellan deras under-afdelningar, finnas likväl öfvergångsformcr, som kunna hänföras såväl till den ena som den andra afdelningen.

1 alla de olika slagen af lervaror ingår, såsom namnet antyder, lera såsom en oundgänglig och i många fall äfven hufvudsaklig beståndsdel. De flesta leror måste likväl, för att lämpligen kunna användas, försättas med andra ämnen och före användning till finare arbeten äfven undergå slamning.

I det tillstånd, de upptagas, äro de flesta af dem antingen för feta och finfördelade, eller innehålla de främmande inblandningar, som måste afskiljas. De låta visserligen i del tillstånd, de upptagas, forma sig, men de feta lerorna äro till följd af det formade godsets täthet och den svårighet, med hvilken vattnet under torkningen afdunstar, utsatta för att spricka och förlora sin form, hvar-jemte den minskning och krympning, de undergå vid bränningen, i flere hänseenden verka ofördelaktigt. De försättas därför vanligen med sand eller

* Vid till fullständighet drifven saltglasering blifva äfven dessa kärl sintrade i massan och böra då hänföras till grupp II, klass a).