Read Runeberg

Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse

Originalsida 659
Originalsida 659
Originalsida 658
Originalsida 659
658–659

Sida 659

XXXIX. Kakelugns-, fajans- och porslinstillverkningen, af Robert Almström

— Före glaseringen kan den dekoreras med s. k. underglasyrfärger, och, sedan glasyren blifvit inbränd, med s. k. emaljfärger, förgyllning och lysterfärger.

Drifvas förändringarna i tillverkningen än vidare genom användning af renare och eldfastare råmaterial, genom mera fullkomnade formningssätt, annan sammansättning af glasyren och omsorgsfullare bränning vid högre värmegrader, kommer man till den finare fajansen, det s. k. oäkta porslinet, och slutligen till det äkta porslinet.

I)cn vanliga fajansen framställes, liksom de vanliga kaklen, i allmänhet af kalkhaltiga leror, blandade med fin sand, och brännes vid en temperatur af 8- å 900°, hvarefter den öfverdrages antingen med hlyhaltig glasyr, som låter den färg, godset erhållit genom bränningen, genomlysa, eller med glasyr, som försatts med metalloxider, vanligast koppar-, mangan-, jern- eller koboltoxid, för att gifva godset grön, brunviolett, gulbrun eller blå färg. Glasyren inbrännes vid något lägre temperatur än den, som användts vid första bränningen.

Fajansen kan ock glaseras med s. k. emaljglasyr, som jemte beståndsdelarna i den genomskinliga, ofvan omnämnda glasyren innehåller tennoxid, hvarigenom den blifver ogenomskinlig och döljer sjelfva godsets färg. De gamla svenska fajanserna voro, och de vanliga kakelugnarna äro ännu tillverkade på detta sätt. Den »italienska majolikan» med sina på glasyren anbragta målningar var, sedan den genom Luea della Robhias arbeten nått sin högsta tekniska utveckling, ett fabrikat af detta slag, hvaremot den vara, som numera brukar benämnas »majolika», i regel dekoreras endast med genomskinliga, färgade glasyrer utan någon målning ofvanpå dessa och snarare liknar den af Bernard Palissy pä 1500-talet uppfunna, sedermera så eftersökta »Falence émaillée».

Den finare fajansen, det s. k. oäkta porslinet, är sammansatt af plastisk lera, kaolin, llinta och fältspat eller vittrad granit, stundom med tillsats af krita. Glasyren utgöres af horsyra, kiselsyra jemte kaolin, fältspat, kalk och blyoxid. Den för arbetarnes helsa skadliga blyoxiden börjar numera allt mer användas i form af ett oskadligt, i syror olösligt eller nästan olösligt silikat. — Den fina fajansen, af hvilken många olika slag tillverkas, såsom gräddfärgadt gods (eream-coloured), Semiporcelaine, Perl, Ironstone, China, Opak, Granit, elfenbensfär-gadt gods (Ivory), fordrar för sin framställning mera invecklade och dyrbara inrättningar än den vanliga fajansen. 1 densamma ingående flinta och kvarts måste först kalcineras och sedermera, liksom fältspaten och den vittrade graniten, malas och slammas, lerorna likaledes slammas, och alla i massan ingående ingredienser siktas genom fina siktar. Därefter måste massan genom pressning i s. k. filtererpressar befrias från öfverllödigt vatten. — Bränningen, som sker i ugnar af rätt stora dimensioner, den första hränningen vid en temperatur af

Källa: Project Runeberg ·