Sida 678
XXXIX. Kakelugns-, fajans- och porslinstillverkningen, af Robert Almström
danska porslinerna i samma väg användas däremot samma oxider i fast form, vanligen blandade eller, om man så vill kalla det, utspädda medels tillsatser af porslinsmassa, porslinsglasyr, fältspat, kvarts m. m. Del fordras stor noggrannhet att afväga den styrka, till hvilken dessa färger skola anbringas på det före den sista bränningen mycket porösa godset, och penseln ensam är vanligen ej tillräcklig att åstadkomma lyckligt resultat, dess arbete måste ofta korrigeras medels skrapning och radering. På det fältspatäkta porslinets vackra bottenfärg och täckt af den något opaka, starkt glänsande och i tjockt lager anbragta glasyren ter sig underglasyrmålningen, äfven där konturerna äro bredt tecknade och färgerna starka, mjuk och behaglig.
För några år sedan framstälde den Ivongl. fabriken föremål med vackra, i liere färger gående kristallpartier. Flere dylika föremål förefunnos på fabrikens utställning i Stockholm. Den konstnärliga banden har med framställandet af dessa artiklar föga eller intet att skaffa. Det är teknikern-kemisten, som här genom utrönandet och användandet af passande materialier och lämpliga temperaturer och gasförhållanden under bränningen åstadkommer resultatet.
Om den Kongelige porcellainsfabriks i Köpenhamn tillkomst och utveckling kan nämnas, att redan år 1731 de första ansatserna gjordes till åstadkommande afen porslinstillverkning i Danmark. De kröntes dock ej af någon framgång, förrän kaolinfyndigheterna på Bornholm år 1756 blifvit upptäckta.
J. G. Mehlhorn blef då antagen till den vid »Blå tornet» anlagda fabrikens förste ledare, men efterträddes snart af fajansfabrikanten Jacob Fortling, med hvars på Amager belägna fabrik affären förenades. Redan innan Fortling år 1761 allidit, hade porslinstillverkningen, som fortfarande bedrefs vid det »Blå tornet , stälts under ledning af fransmannen Louis Fournier, som lyckades åstadkomma förträffliga arbeten af ett slags »porcelaine tendre», liknande dem, som vid Sévres samtidigt tillverkades. Kostnaderna för tillverkningens upprätthållande stälde sig dock så höga, att den synes hafva fört ett tynande lif eller alldeles legat nere, till dess den år 1772 återupptogs af kemisten F.
H. Muller, som började tillverka fältspatporslin, i hvilket kaolin från Bornholm ingick. Ar 1775 bildade Muller ett bolag och inrättade fabriken i den därtill af regeringen anvisade gamla postgården vid Kjöbmagergade . Fabriksmärket, de tre parallela våglinierna (Öresund och de båda Bältena), blef 1775 antaget. Det ekonomiska resultatet af fabriksverksamheten stälde sig dock så ogynsamt, att rörelsen ej kunde fortsättas, hvadan aktieegarne erbjödo regeringen att öfver-taga fabriken.
Sedan konung Kristian VII år 1779 antagit anbudet, erhöll fabriken benämningen »Den Kongelige danske porcellainsfabrik», försågs med nödigt driftkapital och stäldes under högsta tillsyn af en direktion, under det den
Källa: Project Runeberg ·