Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse

Sådana säkerhetselddon tillverkades kort därefter vid S. J. Bagge & C:os kemiska fabrik i Stockholm och utgjorde ett för sin tid mycket vackert och vårdadt fabrikat. Men dessa hade dock ingen större framgång, ty dels blefvo de för dyra, beroende förmodligen på svårigheten all framställa den s. k. fosforoxiden, dels och antagligen ännu mera därför, att detta fosforpreparat, som troligen tillverkades vid samma fabrik, ej då kunde framställas sådant, att icke plånen efter någon tid förlorade sin tändande kraft, åtminstone i en mängd fall. Därigenom förlorade naturligtvis fabrikatet förtroende, och tillverkningen måste upphöra. Benämningen fosforoxid, som i patentet på god tro gafs åt den i strykplånet använda fosforn, var origtig, emedan den nyare kemien sedermera konstaterat, att någon fosforoxid ej finnes. Professorn d.r Schrötter i Wien upptäckte 1848, att egenskapen hos vanlig fosfor att under vissa omständigheter antaga en röd färg berodde på fosforns förvandling i den al lotropiska modifikation, som nu vanligen benämnes amorf fosfor. En metod att framställa densamma på ett jemförelsevis lätt sätt uppfans samtidigt, och därmed var uppslaget gifvet att kunna åstadkomma strykplån med fosfor uti billigare än förut. D:r Böttger i Frankfurt am Main synes genast liafva anstalt försök härmed, enär prof. Rud. v. Wagner i sin »Handbuch der chem. Tech-nologie» säger: »De s. k. antifosforelddonen», som benämningen då var, »upp-funnos 1848 af R. Böttger i Frankfurt am Main.» Detta är en af de uppgifter, som i Tyskland föranledt den tron, att Böttger var den förste, som anbragte den röda fosforn i strykplånet, och att således den ifrågavarande uppfinningen blifvit gjord i Tyskland. Ty Paschs patent var nog där knappast kändi af någon mer än Böttger, som vid ett förf:s besök bos honom sommaren 1857 medgaf, att Paschs uppfinning länge varit honom bekant och, så vidt förf:s minne ej sviker, att denna äfven gifvit honom idén till hans elddon. Något påstående om användande af denna idé utom Sverige tidigare än 1848 lärer ej kunna påvisas, och detta är ett ytterligare bevis för Paschs prioritet.

Flere år efter nu omförmälda upptäckt eller intill 1852 förblef den amorfa fosforn ej särdeles använd, troligen därför att man aflades att ersätta livit fosfor å tändstickan med amorf fosfor, livarmed ej lyckats att erhålla användbara tänddon. Vid denna tid tillverkade emellertid J. E. Lundström i den redan 1845 i gång varande Jönköpings tändsticksfabrik på försök strykplån innehållande amorf fosfor; men, misstrogen om lyckligt resultat, förvarades dessa plån under ett par år, innan patent begärdes; sådant beviljades den 10 September 1855 eget nog för en tid af allenast 6 år, ehuru 15 år mycket väl kunnat beviljas.

Redan 1862 var sålunda J. F. Lundströms patent allmän egendom, och många voro de gamla och nya fabriker, som upptogo den väl utarbetade