Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse

De stora mängder af hafstång, som samlas vid särskildt Nordsjöns kuster, hafva ju tid efter annan manat till rationelt tillgodogörande af denna tång. Engelsmannen Stanford framstälde för ett antal år sedan alginsyra därur, som skulle hafva en särdeles bindande egenskap, men torde hafva utgjorts af liere ämnens sammanblandning. A. K. Krefting i Kristiania har genom hade enkel och rationel process lyckats nr lång draga liere produkter. Genom ur-lakning med vatten erhållas jodföreningarna, därefter fortsättes behandlingen af massan med utspädd svafvelsyra, som därvid hinder och utlöser den kalk-mängd, hvarigenom »tångsyra» hålles i uti vatten olösligt tillstånd. Då all kalk sålunda aflägsnats, är tångsyran lättlöslig i alkali eller alkalikarhonat och bildar därmed en klar lösning, utmärkt för sina egenskaper som gummi. Tångsyrans salter ega äfven stor förmåga att emulsera feta ämnen och äro därför ett förträffligt reningsmedel; blandas den med ‘/3 vanlig tvål, så skummar den äfven och synes som tvål.

Otvifvelaktigt skall denna för tångs tillgodogörande både billiga och praktiska metod erhålla betydlig användning och blifva till stort gagn å många håll.

Stärkelse af stor renhet tillverkas såväl hos Aktiebolaget Svartviks stärkelsefabrik, Stockholm, som hos Gegerfelt & Wejdling, Gårda vid Göteborg. Potatismjöl och dextrin m. 11. produkter funnos från Reppe stärkelsefabriks-aktie-bolag och Sven Bergland, Tunarp pr Sandhem. Den sistnämnde företedde analys från stadskemisten J. E. Alén, utvisande ljusgula dextrinen innehålla 91,59 % dextrin, 4,03 % drufsocker, 0,29 % aska samt 1,67 % vatten. Denna industri har under senaste åren vuxit därhän, att t. ex. för 1896 var tillverkningsvärdet l3/4 million kronor, under det importen uppgick till 87,000 kronor, men exporten öfversteg 298,000 kronor.

Fernissor, såväl olje- som sprit- och andra, äfvensom rifna färger, före-kommo från många utställare och voro äfven af utmärkt kvalitet; däribland voro W. Becker, Klint Bernhard & Co., Fernissbolaget och Aktiebolaget Sommelii fabriker i Stockholm, Alf Bjercke och Den kemiske fabrik Norden i Kristiania.

En bland utställningens mera intressanta företeelser utgjorde de linoleumfabrikat, som firman Wicander och Larson i Libau exponerade från sin blott två år gamla fabrik. Tillverkningen uppgår till vid pass 400,000 kvm. matta, dels linoleum enfärgad vara, s. k. »Uni» och med påtryckta mönster, dels linoleum med genomgående mönster (inlaid), hvarjemte början gjorts med fabrikation af pressade linoleumtapeter, s. k. linerusta. I fabriken tillämpas Fredr. Waltons patent, d. v. s. linoljans oxidation sker helt och hållet på kall väg utan kokning. De fördelar, som ernås genom denna metod, visa sig i varans stora elasticitet, frihet från hvarje luktande ämne och större motståndskraft mot slitning.