Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse

Denna karta, af hvilken originalet finnes förvarad i aktiebolaget Stora Kopparbergs Bergtags arkiv i Falun, är märklig ej allenast därför, att den, såsom nyss nämndes, är den äldsta af vårt lands grufkartor, utan ock emedan den är den första, man känner, som upprättats på grund af geometrisk projektion. I andra länder finnas nog en mängd grufkartor, som äro äldre än denna 1629 års karta, men i samtliga dessa är perspektivet mer och mindre inblandadt, och ingen af dessa är, så vidt hittills är kändt, upprättad på grund af geometrisk projektion. Vidare förekom i denna samling ett urval af äldre kartor från 16- och 1700-talet öfver Falu, Sala och Dannemora m. 11. grufvor, visande de olika manér, som tid efter annan användts vid grufkartors upprättande. Till en början ritades grufkartorna i skalan 1 : 500, men redan år 1650 började man använda den sedermera alltjemt begagnade skalan 1 : 800. I denna skala visades en karta öfver Sala grufva, upprättad år 1662 af O. Naucler. Ända till början af 1700-talet brukade man räkna afvägningarna från spellafbyggna-dernas bottenbjelklag; sedermera från i dagen anbragta fixpunkter, såsom den till kartsamlingen hörande, af G. Valerius år 1707 upprättade kartan öfver Falu grufva, visade. Bland andra märkligare grufkartor uppmärksammades Johan Isac Adelsvärds år 1765 aflättade karta öfver Falu grufva, hvars genombrutna plan- och profilkartor och säregna ritningssätt väckte fackmännens beundran.

Serien af utstälda grufkartor visade för öfrigt, när man slutade att beteckna sänkningar medels utskärningar i kartbladen och i stället år 1836 började använda lavering med svart färg (C. O. Troilii karta af nämnda år öfver Dalkarlsbergs grufvor), äfvensom att man samma år började använda geologiska beteckningar å grufkartorna (nyssnämnda karta öfver Dalkarlsbergs grufvor och C. O. Troilii karta öfver Nyängs-grufvan). Kartserien afslutades med två alldeles nya, i enlighet med normalkartan upprättade grufkartor. Den ena var affattad af ingeniör Alarik Larson öfver Kärrgrufvan i Striberg, den andra var en af ingeniör R. Dahlström affattad karta öfver Gamla Kolningbergsfältet i Norberg. Besökande fackmän från utlandet beundrade mycket dessa prof på det sedan år 1885 faststälda sättet att upprätta alla grufkartor efter en bestämd normalkarta och livarigenom ej blott arbetsrummens konturer angifvas, utan ock där förekommande malmers, bergarters m. m. arealdimensioner, eller med ett ord alla geologiska förhållanden. I motsats mot livad i regel brukas i andra länder, är dessutom genom normalkartan föreskrifvct, att på hvarje kartblad ej må uppritas mera än en horisontal-sektion, en regel, som hos oss ständigt iakttagits, allt sedan grufkartor för cirka 270 år sedan först började upprättas i vårt land. Klart är, att därigenom allt hvad man önskar an-gifva kan i all detalj och tydligt framställas. Närmast intill denna historiska