Read Runeberg

Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse

Originalsida 75
Originalsida 75
Originalsida 74
Originalsida 75
74–75

Sida 75

III. Terräng och byggnader, af Carl Möller

H t

lo

Maskinhallen upptog en yta af omkring 9,500 kv.-m. och dess stomme var som nämnts af jern; endast vägg- och takpanelen, äfvensom sparrarna för densammes fästande, voro af trä.

Hallen, hvars största längd utgjorde 140 meter, var delad i tre spann, af hvilka midtspannet hade en fri spännvidd af 40 meter, under det sido-spannen hvartdera hade en hredd af 14 meter.

Takstolarna, hvilka stodo på ett inbördes afstånd af 14 meter, voro konstruerade som bågar med länkar i upplag och hjessa. Mellan takstolarna löpte i byggnadens längdriktning gallerverksbjelkar, hvilka tjenade dels att uppbära de i takfallets längdriktning liggande träsparrarna, dels alt åt resningen gifva nödig stadga sidovägen.

Gafvelväggarnas stomme utgjordes af stående gallerverksbjelkar med vertikal utsida, hvilka inåt hallen voro bredare mot basen. Vid dessa voro de långs gående tak-gallerverksbjelkarna infästa, och var gafvelns stomme afsedd att dels kunna upptaga vertikal last af yttertak och dels det mot gafvcln verkande vindtrycket, på det att intet sidotryck skulle inkomma å takstolarna. Mellan gallerverksbjelkarna var ett rutverk af I-balkar insatt, vid hvilket spikreglar för väggpanelen och fönsterbågarna voro fastskrufvade.

Stommen för långväggarna utgjordes af stående I-halkar, hvilka upptill voro fästa vid och hophållna af ett hammarband, sammansatt af tvenne stycken spantjern. Detta hammarband var infäst vid takstolarna medels bultar i allänga hål, så att väggen endast stödde mot takstolarna och ej lade binderi vägen för af temperaturvexlingar föranledda rörelser i takkonstruktionen.

Mellan långväggarnas hammarband och närmaste gallerverksbjelke utefter byggnadens hela längd, äfvensom mellan gafvelväggarna och närmaste takstolar, samt i öfrigt i hvart tredje fält mellan takstolarna, voro i takfallets plan kryss-diagonaler insatta.

I gränsen mellan midt- och sidospannen löpte en läktare, endast afsedd för promenerande, och uppbars denna läktare af tvenne stycken gallerverksbjelkar, hvilka voro inlasta vid bågstolarnas vertikala hen. Dessa bjelkar voro med hvarandra diagonal-försträfvade sä väl i öfre ramstyckenas plan som medels vertikalkryss i livar annan knutpunkt, motsvarande de tvärs öfver bjelkarna liggande I-balkarna, hvilka hade att uppbära underslagen för läktaregolfvet och dessutom voro afsedda att utgöra fästpunkter för den under läktaren liggande axelledningens lager. Vid gallarna voro dessa läktare sammanbundna medels gångbroar, hvilka uppburos af konsoler frän de stående gallerverksbjelkarna.

Undergrunden för hallen utgjordes af berg. Där detta lag i dagen, voro granitplintarna, vid hvilka takstolarnas gjutjernsskor voro medels bultar

Källa: Project Runeberg ·