Sida 167
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
annat en rymlig säng med rena rödrutiga sparlakan. På det hela taget gjorde det Palm detsamma hvar han bodde, då han hela dagen hade affärer ute och endast för natten behöfde tak öfver hufvudet. Sedan han gjort sin toalett, hvilket gick som en dans, kastade han på sig öfverrock och hatt och gick ut. I farstun mötte honom den tjenstvilliga blondinen.
»Kommer patron hem innan qvällen?» frågade hon.
»Jag blir ute hela dagen och kommer ej hem förrän tio på afton.»
»Och hur dags i morgon blir resan?»
»Precis nio.»
»Jag serverar då kaffe klockan åtta.»
»Ni tänker nu på allt, mitt vackra barn!» ropade patron och slog sin ena arm om den blondas smarta lif. Sedan han ett par gånger kallat henne »mitt vackra barn», en gammal stockholmsterm, trodde han sig äfven kunr a begagna en stockholmssed, icke mindre gammal.
Men den sköna, slingrande sig undan omfamningen, drog sig tillbaka så långt hon kunde och betraktade sin hyresgäst med en förebrående blick.
Palm var för hederlig att icke hålla henne räkning för denna tillbakadragenhet, och när han lemnade Kolmätar-gränden, hyste han verkligen en vida bättre tanke derom än allmänheten. Palm, i rörelse från morgonen till qvällen, kasserade in sina fordringar och var på slaget tio vid porten till sitt logis, ty punktligheten var ett hufvuddrag i hans karakter. Han trefvade i mörkret uppför de tvänne första trapporna, men i den tredje mötte han den blonda, försedd med brinnande ljus. Hon mottog sin gäst med en viss vänlighet blandad med värdighet, gick före honom in i rummet och tände de två ljusen på nattbordet, hvarefter hon bjöd honom godnatt. »Första natten man sofver i ett rum,» sade Palm, »bör man räkna rutorna i fönstret och tiljorna i golfvet, men man behöfver också veta värdinnans namn.»
»Har jag inte sagt det förut? Jag heter Augusta Lindgren,» svarade hon och försvann.
Vår landtjunkare hörde dörren utifrån stängas och nyckeln tagas ur, hvarefter han klädde af sig och intog sängen, sedan han likväl förut stoppat sin välspäckade plånbok under hufvudgärden. Den tiden brukades stora plånböcker af rödt saffian med stålklämmare. Innan han släckte
Källa: Project Runeberg ·
