Sida 186
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
Sju glas.
heodor BH:, en kamrat från studenttiden, ursäktar säkerligen, att jag bland mina berättelser ur verkligheten anför en dylik ganska enkel, men hvars hjelte han är. Numera lika gammal som jag och dertill familjefader, hvilket deremot jag icke är, torde han i skötet af sin talrika familj, en af de älskvärdaste jag funnit, ha en daglig anledning att med tacksamhet mot försynen, hvarifrån all god gåfva kommer, erinra sig en händelse, som, ehuru prosaisk och temligen burlesk i och för sig sjelf, likväl ledde till ett slut, som oftare tillhör dikten än verkligheten.
Theodor B* hade efter i Upsala tagen medikofilosofisk kandidatexamen begifvit sig till Stockholm för att börja sin tjenstgöring på garnisonssjukhuset å Kungsholmen. Dagen efter sin ankomst hit besökte han en förmögen viktualie-handlande och husegare vid Luntmakargatan å norr med namnet Stenberg, den han endast kände till namnet. Han fann i en förstuga på nedre botten af ett stenhus en dörr med en bleckplåt och på plåten ordet Kontor. Trädande dit in, såg han vid en pulpet en äldre något fetlagd man med grön pappersskärm för ögonen.
>-Bor hökar Stenberg här?» frågade vår kandidat.
»Här bor ingen hökar Stenberg,» svarade vresigt mannen med gröna skärmen.
B* lemnade kontoret, begaf sig in i hökarboden och stälde till bodbetjenterna samma fråga.
»Han är bestämdt på kontoret,» försäkrade de.
B* berättade det nekande svar han på kontoret fått af en tjock herre med ögonskärm. Betjenterna drogo på mun och sågo på hvarandra.
Källa: Project Runeberg ·
