Sida 149
»Men hvad ville han er då?.. . Hvad hade hans betjent att säga er?»
»En gång skall ni få veta det, och då skall ni bli lika lycklig som jag, ty ni älskar ju mig, liksom jag älskar er?»
»Ja, jag älskar dig högre än himmelen älskar sitt skapade verk . .. Men du känner ju inte presidenten och han inte heller dig ... Ah, nu vill jag minnas att du ibland gjort mig några frågor rörande honom, och något oförklarligt förhållande existerar bestämdt er emellan, som ...»
»Gustaf, låt mig i dag ha min hemlighet för mig sjelf!... I morgon skall jag svara, utan att ni behöfver fråga.»
»Jag skall bjuda till att vara tålig, ty jag tror på dig som på Gud.»
En dylik försäkran borde alltid vara helig; men den förlorar merendels mycket af sin helgongloria på en kurtisörs läppar.
»Älskade Amanda,» fortfor husarlöjtnanten, »det är således ej han som förtalat mig. .. men det lät icke desto mindre på ditt yttrande, som om någon annan hade gjort det.»
Amanda teg, synbart förlägen.
»Ja, jag ser på dig, att så förhåller sig,» återtog han; »du har för någon omtalat, att jag mött och talat med dig ute. . . och denne någon har talat illa om mig?»
Amandas tystnad fortfor. Hon syntes plågad af ett obehagligt minne.
»Det är pensionsfrun,» sade löjtnanten, »det är din fostermor, din tant som ...»
»Nej, det är inte hon,* tog nu ändtligen Amanda till ordet.
»Hvem då?.. . Ah, nu vet jag, det är din fosterfar... ja, ja, så är det och hvem kan undra på det 1... Det är ju så vanligt, så naturligt.. . Men han må nu ha sagt hvad som helst om mig, så blir jag ändå aldrig ond på honom, ty jag skall aldrig glömma det goda han gjort dig... och jag begär icke en gång att få veta hvad han sagt.»
Outsägligt skön var den blick, hvarmed Amanda belönade den unge mannen för hans ådagalagda storsinthet och ädelmod.
»Det är ju så klart,» fortfor den ädle krigaren, »att din fosterfar skall i hvarje karl, som vågar nalkas dig, upptäcka en rival.»
Källa: Project Runeberg ·
