Sida 96
III. Om telegrafapparaterna och deras begagnande
96
vorna till höger om föreningsskifvan (rf och e) äro skrifapparaternas häfstångs-skifvor, nemligen den yttersta till höger förenad med den högra skrifapparatens hafstång och den andra med den venstra skrifapparatens hafstång.
Galvanometerskifvorna hafva hvardera tvenne hål, för att kunna förenas med antingen en nyckelbäfstångsskifva eller en skrifapparathäfstångsskifva. Dessa hål tillika med hålet i jordskifvan äro så placerade, att de bilda en triangel, hvadan hålen i främre galvanometerskifvan komma längst ut åt sidorna; och denna skifva proppförbindes således antingen med den venstra nyckelns eller med den högra skrifapparatens häfstångsskifva. Denna galvanometerskifva bör följaktligen förenas med den venstra galvanometern.
I strömledaren »stänger man af», när man sätter propp mellan föreningsskifvan och jordskifvan; deremot har man »stäldt på genomgång», när jordskifvan och föreningsskifvan icke äro med hvarandra förbundna. »Partiel förbigång» på ena eller andra sidan åstadkommes i strömledaren, när ena eller andra galvanometerskifvan är, medelst propp, förbunden med föreningsskifvan.
Idéen för linievexelns konstruktion är korsgående ledningar, hvilka lättast åstadkommas genom öfver- och underliggande skifvor (fig. 54). Om ur de undre
skifvorna stycken ursågas så, att de öfre skifvorna kunna utan sidoberöring nedsänkas i mellanrummen; om vidare de qvarstående bitarne genom trådar eller annorledes förenas så, att de bitar, som tillhört samma skifva, bli en sammanhängande ledning; och om slutligen hålen flyttas från. midten af de öfre skifvorna till den ena kanten, n. b. så att hålet blir till nära hälften uti långskif-van och till nära hälften uti bredvidliggande kortskifva; så erhålla vi en linievexel med bredvidliggande skifvor.
Så väl proppar som propphål böra alltid hållas väl rena, hvadan de emellanåt blankskuras med fint smergelpapper. Sättet att skura propparne är lätt insedt; och lemnas derföre ingen anvisning dertill. För hålens rengörande förfärdigar man en skursticka af trä. Dennas nedre ända täljes så, att den blir af samma form som proppen, men något smalare. Stickan klyfves i denna ända, och en bit smelpapper instickes med den ena ändan i klofvet samt lindas rundtomkring stickan med smergeln utåt. Den så pålindade stickändan nedföres i det hål, som skall rengöras, samt omvrides mot hålets omkrets. När denna öfver allt är blank, bortblåses skurdammet ur hålet.
Uti dessa apparater, i synnerhet när de hafva öfver- och underliggande skifvor, uppkomma ej sällan afbrott, till följd deraf, att propparne ej passa väl, eller att hål eller proppar äro orena, eller att propparne ej äro tillräckligt hårdt insatta i hålen. När linievexeln har bredvidliggande skifvor, uppkommer stundom afbrott vid kortskifvorna derigenom, att förbindelsen dem emellan genom någon skrufs lossande upphör.
För stationer med ständig öfverdragning äro strömledare med proppar för
Fig. 54.
Källa: Project Runeberg ·
