Sida 137
VII. Strömgreningar
137
§ 51. Efter dessa förberedande betraktelser kunna vi öfvergå till utrönandet utaf afledningars inverkan på såväl den från en station A (fig. 87) utgående som den till en station B framkommande strömmen. Yi antaga, att på linien A B uppkommit en afledning z, och att denna samt de båda på ömse sidor om densamma belägna liniestyckena, äfvensom batteriet vid A och mottagningsinstrumentet vid B, hafva de motstånd, som vid dem äro i figuren utsatta, varande batteriets elektromotoriska kraft här och tills vidare framdeles = 1000.
Motståndet i sjelfva jorden sätta vi —0; vi kunna alltså betrakta förhållandet så, som om de båda jordplåtarne och afledningens beröringspunkt med jorden vore sammanförda i en enda punkt. Först sammanlägga vi motståndet uti liniestycket y med motståndet uti mottagningsinstrumentet vid stationen B, hvarigenom för ledningen till höger om afledningen erhålles det sammanlagda motståndet 300+400 — 700. Detta motstånd och det dermed samgrenade mot-
1300X700
ståndet i afledningen (1300) reduceras till — 455. Härtill kommer
loUU■†■ i UU
Fig. 87.
nu motståndet uti liniestycket x (500), hvadan det yttre motståndet utgör 500 -(-455 = 955. Den odelade strömmens styrka blir alltså = jtø) 4^955 =
^^ = 0,9 5. Denna ström går från stationen A ända till afledningen, vid 105a
hvilken han delar sig så, att ■ 0,9 5 = 0,332 5 går genom afledningen ned
2000
till jorden och ^^ ■ 0,95 = 0,6175 framkommer till stationen B. äUUU
Den utgående strömmen alltså = 0,9 5;
den framkommande » » = 0,6175.
Hade ingen afledning varit för handen, så skulle den utgående strömmen hafva
j * , 1000 1000 n vant = den framkommande = 100 + 500 + 300 + 400 =1300 = O»"- Afled-
Källa: Project Runeberg ·