Sida 174
IX. Linie- och stationsundersökningar
174
T. ex. Om hela liniens motstånd l är = 798 S. E. samt r = 512 S. E. och p = 448; så är summan af r och p — 960; afledningens dubbla motstånd = 960 — 798 = 162; afledningens (enkla) motstånd = 81; och följaktligen motståndet i linien från första stationen till afledningspunkten = 512—81 = 431 samt motståndet i linien från andra stationen till afledningspunkten = 448 — 81 = 367. Genom formler uttryckes resultatet af detta räsonnemang sålunda (se figg. 115, 116):
r + l-p
X ~ 2
I
r + p—1 3 - -2-
Vid mätningarnes utförande bör kolpolen vara satt till jorden. Värdena af r
och p kunna tillgodogöras för att kontrolera mätningarnes riktighet. Produkten
af r och p bör nemligen, såsom förut är nämndt, vara ungefärligen lika med
produkten af r och p.
Men hvad man egentligen åsyftar är att utröna är afledningens aflägsenhet
från hvardera stationen. Redan på grund af de erhållna motståndstalen kunna
vi emellertid nu beräkna läget; förutsatt nemligen att äfven liniens längd är
känd. Vore liniens längd t. ex. 8 mil, så blefve afståndet från första stationen
431 367
tydligen — —-. 8 = 4,3 mil samt afståndet från andra stationen = —— • 8 — 798 /9ö
3,7 mil.
Man bör hafva på förhand utredt, huru många motståndsenheter de särskilda linierna innehålla på hvarje mil af sin längd. Det tal, som uttrycker, huru många reostatenheter per mil en linie innehåller, kallas liniens >;reduk-tionsfaktor». När man beräknat motståndet uti den del af en linie, som är belägen emellan en station och ett liniefel, finnes felets afstånd i mil från stationen genom att dividera det funna motståndstalet med liniens reduktionsfaktor. Nyss behandlade linies reduktionsfaktor är = omkring 100. Afståndet till af-
ledningen, på sist anförda sätt beräknadt, är alltså: från första stationen = ^^ =
367
4,31 mil; från den andra stationen = = 3,67 mil.
Korrektion af de erhållna mätningsresultaten åvägabringas sålunda. Antag, att batteriet på första stationen genom 3000 S. E. gifvit 39° utslag och genom 5000 S. E. 26° 30'. Elektromotoriska kraften är då (se tabellen i bokens slut) = 2595; batteriets och bussolens sammanlagda motstånd = 204 S. E. Ar motståndet i bussolen = 60 (till följd hvaraf batteriets motstånd = 144) samt i hvardera galvanometerlindningen = 12 S. E., så fås, om man antager polarisationens elektromotoriska kraft = högst 60, den qvantitet, som möjligen kan
60
behöfva fråndragas det första mätningsresultatet, enligt formeln å sid. 167, =- (2.144
2595
+ 12+ 512) = 19. Rätta mätningsresultatet skulle alltså utgöra minst 512 —19=493 S.E. Om den andra stationens batteri gifvit genom 3000 S. E. 34° 30' och genom 5000 S. E. 23°; så är
Källa: Project Runeberg ·